Shoppingdagen Black friday har på senare år utvecklats till en hel svart vecka full med shopping i både butik och online.
Jag känner ju igen mig. Det är lätt hänt att köpa onödiga saker när man ständigt bländas av de för stunden rödmålade siffrorna, på internet dessutom gärna ackompanjerade av en käck timer som visar hur kort tid man har på sig att genomföra just denna fantastiska affär.
Vi inser nog alla innerst inne att vår överkonsumtion i slutändan är ohållbar för världen och dess invånare. Det kostar ändliga resurser att producera all vår skit. Det leder till att vi skaffar ännu fler saker vi inte behöver, att hela saker läggs på hyllan och trasiga saker slängs istället för att lagas.
Samtidigt finns det en mängd alternativ till köphetsen. Man handlar mer cirkulärt: det finns en uppsjö av loppisar, Facebook-grupper och appar dedikerade till att ge använda saker ett nytt liv. Man kan bestämma sig för att bara ge bort saker man själv inte använder i julklapp. Man kan låna mer, dela med vänner eller ta en shoppingfri månad, och så vidare. Det är goda råd, men det finns också grader i köpskamshelvetet.
Om man under rean skaffar den äldre modellen lite billigare är det ju bättre än att alltid fomo-haffa den senaste teknikprylen. Ännu bättre vore det att köpa en begagnad men fortfarande fullt tjänlig apparat. Bättre ändå vore väl att inte alls ge efter för det konstgjorda behovet av att ständigt uppgradera sina saker. För visst håller min mobil ännu ett år, ändå?
Jag tycker att det är komplicerat. Jag vill ju göra rätt, vara en påläst och långsiktig konsument. Och kan jag undvika att bidra till dåligheter med mina köp gör jag gärna det. Men ibland tänker jag att det jag egentligen uppnår är att bli ansiktet utåt för det som raljant brukar kallas för godhetssignalering.
Det är en gliring som gärna kastas runt på online-vattenhål som X, tidigare Twitter. Där anklagas de flesta som talar sig varma för vaga koncept som miljö och mänskliga rättigheter för att mest vilja skylta med sina egna fina värderingar. Att vara en vegetarian som har pluggat genus på Södertörn hjälper knappast min självbild. Jag får nog erkänna att jag inte har särskilt svårt att se mig själv i stereotypen. Je suis den som packar matvaror i papperspåsar istället för plast. Du hör ju.
Men jag har kommit fram till att det är okej att vara lite inkonsekvent ibland. Visst behöver vi tänka på hur vi handlar, för vår skull och planetens, men det är heller inte automatiskt fel att köpa något man länge har sneglat på när priset väl går ner. Så min poäng är nog att även vi ängsliga godhetsknarkare faktiskt ibland får göra det oheliga – handla på rea.