Men Lisa är för kort för att korta. Sorgligt nog.
Det bästa smeknamnet jag stött på hade en kille som av någon anledning belönats med det smått episka dubbelnamnet Hans-Joakim. Ja, ni gissar rätt. Han kallades "Hasse-Jocke". Hur lyxigt är inte det liksom?! Dubbla smeknamn!
Inte nog med att mitt namn är för kort. Jag har inte heller någon egenskap som gett upphov till ett smeknamn. Jag är ingen "Hävaren", ingen "Glidarn" och inte heller någon "Lillis". Och efternamnssmeknamnet gick till min storebror. När "Hölne" ropades ut över skolgården var det underförstått inte mig de menade.
Under alla år har jag gått där med mitt Lisa och tänkt att det varit kört för min del. Men vet ni. Nu har det hänt. Jag har fått ett smeknamn!
Under trumvirvlar och fanfarer kan jag härmed meddela att jag heter Lisa, men ni kan kalla mig Liz.