Inte nu igen.
Äggen blev stenhårda. Lussebullen förvandlades till gelé i mikron. Glassen smälte bort medan jag väntade på att den skulle bli mjuk nog att skopa ur kartongen.
Jag är värdelös på att passa tider, inte till jobbet eller tåget utan de där korta perioderna på tjugo sekunder upp till en kvart. Varje gång tänker jag att nu, nu ska jag komma ihåg att sila bort tebladen i tid. Nu ska jag passa rostbröden så att de blir precis lagom gräddade. Men på något konstigt vis glömmer jag alltid vad jag gör, och sen får jag äta hårt bröd och dricka starkt te igen.
Vad det här beror på är oklart. Är jag bara allmänt vimsig? Men varför inträffar denna tillfälliga sinnesförvirring då oftast i köket? Är det hustomten som är missnöjd med mig och straffar mig genom att skynda på tiden?
Man skulle ju kunna tro att jag som är ung och digitalt bevandrad då löser problemet genom att ställa ett larm i min smarta telefon. Tyvärr funkar inte det heller. Jag skulle behöva ställa en klocka för att komma ihåg att jag ska ställa klockan.
Jag har till och med hämtat telefonen och startat klock-appen, men sedan glömt bort hur många minuter det skulle vara. När jag bläddrade i receptet för att dubbelkolla fastnade jag på något annat och glömde bort vad jag höll på med.
Nu ska jag testa att använda en gammal hederlig äggklocka. Den har i alla fall inte appar med lysande ikoner som distraherar mig med intressanta saker innan jag ställer in tiden för äggkokningen. Om det funkar återstår att se.