Som grannar, medresenärer på bussen och folk på stan. Personer som man bara vill ha en friktionsfri relation till, men som kan göra ens liv till ett helvete.
För ja, andra människor stjäl, slåss, våldtar och mördar. De pratar för högt i telefonen, tränger sig före i köer och ser sig inte för när de letar efter Pokémon.
Och, värst av allt, de måste bo någonstans.
Det gäller inte bara frisk svenskfödd medelålders medelklass. Sjuka, nyanlända, äldre och utblottade har – hör och häpna – samma behov som alla andra av tak över huvudet.
Det är nu det blir turbulent. För om det uppstår protester när allmänna bostadsområden ska planeras, är det ofta ingenting emot reaktionerna mot flyktingboenden, behandlingshem och gruppbostäder.
Senast i raden är ett hospice i Göteborg, där sjuka människor ska få vård i livets slutskede (GP, 30/8). Klagomålen handlar bland annat om att det vore känslomässigt obehagligt för de kringboende att ha döden så pass nära, trots att man får anta att de flesta kommer att somna in inomhus, under värdiga former.
Samma sak i en förort till Stockholm, där en äng ska upplåtas åt modulbostäder för cirka 400 nyanlända, vilket har stött på patrull (Studio Ett, 30/8). Det är givetvis en hel del folk, men fortfarande väldigt få procentuellt sett och inte fler än det kan bo i ett par hyreshus.
Än så länge är det för tidigt att säga hur modul- och hospicehistorierna kommer att sluta och här har medierna ett ansvar. Om beslut ändras beskrivs det i regel som en Davidseger mot Goliat och som att politiker har "lyssnat in" vanliga människors åsikter. Trots att det lika gärna kan vara tvärtom.
För det är inte självklart att en barnfamilj med fast bostad är i underläge gentemot en hemlös nyanländ. Inte heller att multisjuka eller funktionshindrade har samma möjlighet som andra att föra sin talan i bostadsfrågan. Eller att de som protesterar har en plan för helheten och kommer att se till att de röststarka inte får fördelar på de övrigas bekostnad.
Här kan det dessutom vara värt att komma ihåg att lika lite som mäklaren kan lova att grannen som just köpt huset bredvid kommer att behålla grilloset på sin sida av tomten, kan Migrationsverket eller kommunen överlämna en manual om hur enskilda kommer att bete sig. En del saker får man stå ut med. Annat kan det vara läge att försöka hitta en gyllene medelväg om.
En bra tumregel är att alltid vara mer tolerant mot omgivningen än vad man förväntar sig att andra ska vara mot en själv. Eller som Martina Montelius sammanfattar vett- och etikettexperten Magdalena Ribbings senaste bok: Man måste förstå att man inte är ensam i samhället.