Det kallade USA:s president Donald Trump Nordkoreas diktator Kim Jong-Un, när de två hade undertecknat sin avsiktsförklaring i Singapore i tisdags.
Trump klarar inte, och tycks inte ens fundera på behovet, av att balansera rätt mellan diplomatisk hövlighet och avståndstagande från en massmördare. För det är vad Kim Jong-Un är.
2014 publicerade en FN-kommission en rapport om människorättssituationen i Nordkorea som ger en fullödig bild av terrorapparaten. Den mest makabra delen handlar om bortförande, tortyr, fångläger och avrättningar.
Den som misstänks för ett politiskt brott kan bli bortförd av säkerhetsorganen, i många fall torterad till erkännande för att därefter försvinna spårlöst. Anhöriga informeras inte. Domstolar blandas inte in och det är inte ens säkert att personen får veta vad hon eller han misstänks för.
Det krävs heller ingen personlig skuld för att hamna i fångläger. Vid allvarliga politiska brott tillämpas skuld genom släktskap, vilket betyder att föräldrar, syskon, makar och barn, oavsett ålder, åker in tillsammans med ”brottslingen”. Sådant har blivit mindre vanligt på senare år men enligt FN-kommissionen är mer än en tredjedel av lägerpopulationen dömd enbart på grund av släktskap.
Politiska brott definieras brett. Det kan handla om varierande grad av kritik mot regimen men även olika typer av avvikande beteenden som anses undergräva staten och dess ideologi. Exempelvis en liten affärsverksamhet för att klara livhanken, kontakter i utlandet, tittande på sydkoreanska filmer, konsumtion av pornografi och manifestering av gudstro.
Totalt uppskattas mellan 80 000 och 120 000 nordkoreaner sitta i politiska fångläger. De anses inte längre vara medborgare och saknar alla rättigheter. Syftet med lägren är att långsamt döda fångarna, samtidigt som man utnyttjar dem för arbete.
Summariska avrättningar, misshandel till döds, våldtäkter, tvångsaborter och tortyr hör till rutinerna. I rapporten beskrivs bland annat hur ett nyfött barn levande kastas som mat till vakthundarna.
Det är bitvis mycket jobbig läsning. Men den är nödvändig. Den nordkoreanska PR-offensiven har på senare tid skördat en del framgångar. Desto viktigare att bli påmind om vad detta är för regim.