Det var i Växjö. Vänsterpartiet var hett på den tiden. Låg runt 10 procent. Schyman var partiledare.
Min kompis var där som socialdemokrat för att rapportera hem till det egna partikansliet om debatterna och argumenten. Så gör alla partier. De håller koll på varandra. Öppet och utan hemlighetsmakeri. Han hade till och med namnbricka med sitt namn och sin partibeteckning som han fått av vänsterpartiets kongressadministration.
Aftonbladets intervju med honom var kort och helt odramatisk. Han berättade vad han gjorde där och journalisten frågade vad han tyckte om kongressen.
Dagen efter var den korta artikeln utlagd över hela mittuppslaget i tidningen och rubriken löd: Sossarnas spion på vänsterns kongress.
Det var ju inte helt fel. Men spion fick det att låta som en skum verksamhet.
Jag bukar använda det som exempel när jag pratar med människor om hur massmedierna fungerar. Rubrikerna har en väldigt speciell funktion. För det första är det sällan journalisterna själva sätter dem. Texten passerar som allra minst en redaktör och en redigerare innan den når fram till läsaren. Rubriken ska passa in på sidan. Inte vara för lång eller för kort. Och den ska – först och främst – fånga läsarens intresse. Få oss att haja till. Provocera.
Rubriken blir därför extra vinklad, men är sällan rent ljug. Som när veckotidningarna baserar ut att Kronprinsessan Victoria, eller för den delen vilken slumpvist vald kändis som helst, lämnar sin älskade. Då handlar det nästan alltid om att de ska vara ifrån varandra nån vecka eller två. Det är inte lögn, men visar bara en smal remsa av sanningen.
Ibland får balansen mellan text och rubrik direkt lyteskomiska effekter.
När jag själv jobbade på den stora kvällstidningen för några år sedan skulle jag skriva om svenska fotbollslandslaget. Om den svenska breddidrotten, lagets betydelse och folkhemsfotbollen under Lars Lagerbäcks och Tommy Söderbergs ledning.
Mitt eget förslag till rubrik var: Lars-Tommy regerar.
När redigeraren sent på kvällen skulle lägga ut text och bild på sidorna hittade han en bild där Tommy Söderberg stod till vänster och Lagerbäck till höger. För att bilden skulle passa rubriken skrev han om den: Tommy-Lars regerar.
Ingen som kunde något om fotboll brydde sig ett dyft om vad som stod i ledartexten den dagen. De måste ha satt Tipsextraölen i halsen och skrattat så det hördes ända till gamla Råsunda.
Jesper Bengtsson