Det mest troliga är nu att Emmanuel Macron blir vald till president, och att nästa politiska vägval sker inför det parlamentsval som följer. Presidentmakten i Frankrike är stark, men regeringen måste tolereras av parlamentet.
Att Marine Le Pen från Nationella Fronten nu skulle kunna vinna över 50 procent av rösterna i en andra valomgång är dessbättre ganska osannolikt. Man bör visserligen inte bortse från det självdestruktiva hat mot en socialdemokratisk eller socialliberal mittenkurs som slitit sönder det franska socialistpartiet och som genomsyrar även en rad andra partier på den röda ytterkanten. Det är långt ifrån säkert att Emmanuel Macron i en avgörande omgång mot Marine Le Pen kan mobilisera mer än en del av de vänsterväljare som rimligen borde oroas av tanken på en högerextremist i Elyséepalatset.
Macron kan dock rimligen räkna med uppslutning från både borgerliga väljare och socialdemokratiskt sinnade anhängare av det illa åtgångna socialistpartiet. Macron som president kommer att välkomnas över större delen av den politiska skalan i Västeuropa – av liberaler, socialdemokrater, kristdemokrater, miljöpartister och sådana konservativa som ser upp till Angela Merkel. Hur politiken utvecklas med honom som president kommer i hög grad att avgöras i parlamentsval. Men Macron är inställd på att förnya både Frankrike och det europeiska samarbetet. Det är en väldig kontrast mot Marine Le Pen, som skulle slå spelet över ända, göra Frankrike omöjligt och opålitligt och till en bundsförvant för Putin mot de västeuropeiska demokratierna.
Det är även ett svenskt nationellt intresse att situationen i Frankrike stabiliseras, att högerextremismens framryckning i Europa stoppas och att Frankrike under en reforminriktad regering kan arbeta sig ur sina långvariga ekonomiska problem. Ett sönderfall av det demokratiska Europas västliga samarbete, så som de högerextrema partierna önskar, skulle göra Sveriges och våra grannländers säkerhetspolitiska och ekonomiska läge mycket mer utsatt och innebära stora faror.
Marine Le Pen är inte bara den moderniserade fascismens kandidat. Hon är även Moskvas favoritkandidat, något som övertydligt demonstrerats av hennes finansiering österifrån, det intensiva stödet från ryska trollfabriker och hennes politiska uppslutning bakom Putin,
Det säger därför väldigt mycket om SD och Jimmie Åkesson att han solidariserar sig med Marine Le Pen och till Sveriges Radio säger att han föredrar henne som president i Frankrike framför Macron. Detta är inte överraskande, utan snarare välkänt, efter SD:s periodvisa nära samarbete med de franska nyfascisterna och deras gemensamma röstande på Kremls sida i EU, när det gällt Ukrainafrågan. Det har dock uppmärksammats för lite, och det har slätats över av alltför många.
Det går inte att företräda Sveriges intressen och samtidigt stödja något för Sveriges nationella säkerhet så farligt som att Frankrike tas över av den extrema högern, som är lierad med Putins Ryssland.