I artikel 19 i FN:s deklaration om mänskliga rättigheter kan man läsa att "var och en har rätt till åsiktsfrihet och yttrandefrihet. Denna rätt innefattar frihet att utan ingripande hysa åsikter samt söka, ta emot och sprida information och idéer med hjälp av alla uttrycksmedel och oberoende av gränser”.
Yttrandefriheten är också fastslagen i svensk grundlag som säkerställer att ”alla medborgare har rätt att uttrycka sina åsikter, tankar, känslor…”.
Vad som däremot varken står att finna i FN:s deklaration om mänskliga rättigheter eller i grundlagen är att alla människor har rätt att få sina åsikter representerade och spridda i varje sammanhang, att alla har rätt att bli publicerade överallt, alltid, och att ingen har rätt att kritisera någon annans åsikt eftersom yttrandefrihet är att inte bli emotsagd.
Vet ni varför detta inte går att hitta? Jo, därför att det inte är vad yttrandefrihet handlar om. Ändå kantrar samhällsdebatten gång på gång i denna fråga och till synes erfarna och kunniga personer argumenterar för att det skulle vara censur om varenda mer eller mindre märklig uppfattning om hur samhället bör vara beskaffat inte ges tillträde till varje arena. Eller att det skulle vara ett hot mot åsiktsfriheten när ideologier kritiseras eller pekas ut som mindre önskvärda, som i fallet med Nya Tider på Bokmässan.
Att en högerextrem tidning med kopplingar till nazistiska grupperingar (men även aktörer med kommunistisk och islamistisk agenda) ges tillträde till ett forum som Bokmässan har dock ingenting med yttrandefrihet att göra.
Yttrandefrihet är en rättighet som alla medborgare har i relation till staten. Ingen ska kunna ställas inför rätta för sina åsikter eller för hur man uttryckt sig, om detta inte uttryckligen är förbjudet i lag (som vid hets mot folkgrupp).
Mässan är en privat aktör och vilka de tar in som utställare är en fråga som bara handlar om vilka mässans ledning anser tillför värde till deras arrangemang. Svårare än så är det inte.
Det finns ingen skyldighet, vare sig för tidningar eller mässor, att publicera eller ge utrymme åt totalitära mördarideologier som nazism, kommunism och islamism. Inte heller är det en attack mot yttrandefriheten att anse att representanter för dessa idéläror inte har särskilt mycket av värde att tillföra debatten. Homofobi, misogyni, fundamentalism eller rasism är varken modigt, spännande eller nytänkande bara för att det är åsikter som inte delas av den stora majoriteten.
För den som tror på ett liberalt och öppet samhälle är det självklart att respektera alla individers rätt till yttrandefrihet. Men det ska inte förväxlas med att man måste respektera innehållet i varje åsiktsyttring. Särskilt inte när det handlar om idéer som kränker andra mänskliga rättigheter. Det är tvärtom bara ryggradslöst.
Malin Lernfelt är fristående krönikör och tidigare ledarskribent på Göteborgs-Posten.