Innan dess fanns dock andra evenemang, som Homosexuella frigörelseveckan och, inte minst, den första svenska pridedemonstrationen som hölls 1971. Då var ett av kraven "att två av samma kön skall få gifta sig med varandra".
Rätt självklart, kan man tycka. Men det blev faktiskt inte verklighet förrän 2009. 30 år efter att Socialstyrelsen slutade klassa homosexualitet som en sjukdom. 65 år efter att homosexuella handlingar upphörde att vara olagliga.
Men det betyder inte att allt är frid och fröjd. Enligt Nationella trygghetsundersökningen utsattes 23 000 personer i Sverige för 45 000 homofobiska hatbrott 2016. Samma år uppskattades cirka 630 polisanmälningar vara möjliga hatbrott, där motivet rörde sexuell läggning eller transfobi.
Bland unga homo- och bisexuella har 65 procent av kvinnorna och 48 procent av männen blivit bemötta på ett kränkande sätt. Det gör att många har lågt förtroende för polisen, skolan, sjukvården, socialtjänsten och arbetsförmedlingen, eftersom de känner sig diskriminerade i mötet med personalen.
Den jobbiga vardagen ger även utslag i hälsostatistiken. En fjärdedel av de unga homo- och bisexuella kvinnorna uppger att de har försökt ta livet av sig. Var femte av 16-25-åringarna har utsatts för fysiskt våld av en närstående. Förekomsten av psykisk ohälsa är högre bland personer i samkönade än i olikkönade äktenskap.
Trots att siffrorna talar sitt tydliga språk höjs inte partipolitiska röster för hbtq-personers rättigheter på samma sätt som förr. Sannolikt för att juridiken i stort är på plats och för att det inte längre finns några profilerade företrädare, som Fredrik Reinfeldt (M) och Mona Sahlin (S), som frontar.
Samtidigt är de politiska skiljelinjerna mindre. När riksdagen 1994 röstade igenom att samkönade skulle få ingå partnerskap, vilket Moderaterna var emot, var det två som gick mot partilinjen: Fredrik Reinfeldt och Ulf Kristersson, som båda senare blev partiledare.
I dag är likhet inför lagen i det närmaste en icke-fråga. Bara Sverigedemokraterna är emot att samkönade får adoptera, sedan Kristdemokraterna svängde 2015.
En annan orsak till att hbtq-personers rättigheter inte är en stor politisk fråga är troligtvis att mycket tuffar på åt rätt håll. Hatbrotten minskar, tvångssterilisering vid könskorrigering är olagligt och lesbiska kvinnor har rätt till assisterad befruktning.
Vidare har Sverige haft en öppet homosexuell minister: Andreas Carlgren (C), miljöminister 2006-2011. Och en bisexuell: Tobias Billström (M), migrationsminister 2006-2014, första vice talman 2014-2017, i dag gruppledare i riksdagen.
Därutöver är flera kända kultur- och sportprofiler homo- och bisexuella. Få atleter har blivit lika hyllade som höjdhopparen Emma Green Tregaro, när hon målade sina naglar i regnbågens färger under friidrotts-VM i Moskva 2013, som en protest mot de ryska antigaylagarna. På QX-galan samma år var kronprinsessan Victoria prisutdelare, vilket Jonas Gardell senare beskrev som att ”Hon kom till oss och – hur skall jag säga – erkände oss”.
Erkännandet betyder dock inte att alla problem är förpassade till historieböckerna, vilket framstegen lätt får många att glömma. Det är därför prideparaderna i Katrineholm och Eskilstuna behövs.
Katrineholm Prides parad börjar i dag klockan 15.00. Springpride i Eskilstuna äger rum 18-19 maj.