Trots det sitter vi inte på bussen och funderar på ifall chauffören brukar snatta, om tjejen snett framför ägnar sig åt bedrägerier eller huruvida killen längst bak laddar hem barnpornografi. I en rättsstat är ingen skyldig att bevisa sin oskuld. En devis som dock inte verkar gälla män inom barnomsorgen.
I ett omskakade reportage i P1-morgon i början av veckan berättar Mats Olsson, kursansvarig på Malmö högskola och utbildad förskollärare, hur "de misstänksamma blickarna äter sig in i självförtroendet". I inslaget beskrivs hur killar på förskollärarutbildningen får sitt yrkesval ifrågasatt och pedofilmisstankarna verkar ligga som en dimma runt unga män som tänker sig en karriär inom barnomsorgen. Deras situation underlättas knappast av de senaste årens fruktansvärda pedofilfall, som har fått stor uppmärksamhet och med rätta väckt avsky.
Därför är det inte speciellt konstigt att inte ens tio procent på förskollärarutbildningen är män, att många hoppar av och att män i dag bara utgör cirka fem procent av de anställda på landets förskolor. Det märkliga är snarare att det finns grabbar inom barnomsorgen över huvud taget. Särskilt när det skrivs artiklar med budskapet att det "inte går att komma ifrån att ju fler män som jobbar på förskolor, desto större är risken att barnen ska komma att utsättas för sexuella övergrepp." (Journalisten Joakim Lamotte på SVT Opinion, 3/4-2014)
Vem vill riskera att bli misstänkt för att våldta barn, när man bara gör sitt jobb? Varför välja ett yrke som innebär att man automatiskt hamnar i försvarsställning, i stället för att söka sig till industrin, polisväsendet eller ett it-företag – branscher för "riktiga män", som dessutom i regel ger mer i lönekuvertet? Varför vara en normbrytare, när allt prat om hur viktigt det är med könsblandade arbetsplatser mest verkar vara floskler, och åtminstone inte gäller dig?
Det är dags att backa bandet. Att unga män söker sig till förskolan är positivt. Dels behöver barnen förebilder med olika kön och bakgrund. Dels tjänar hela samhället på att så många som möjligt använder sin fulla potential, vilket förutsätter att rätt person är på rätt plats. Då håller det inte att halva befolkningen väljer bort ett yrkesområde, oavsett om det är män som saknas inom barn- och äldreomsorgen eller om tjejer ratar byggbranschen och fordonsprogrammet.
Lösningen är att vara medveten om de fördomar som finns, vilka uttryck de tar och att närma sig dem som avviker med nyfikenhet i stället för misstänksamhet. Det gäller både när kvinnor tar på sig blåstället och när män byter sin första blöja. Alla har rätt att betraktas som oskyldiga tills motsatsen är bevisad.