I samma anda kommer damernas kreationer då inte att nagelfaras i kvälls- och veckopressen. Och lika lite som det klassas som en skandal om någon har samma smoking två år i rad kommer det att höjas på ögonbrynen om en kvinna, likt Filippa Reinfeldt, kör en favorit i repris.
Detaljer? Kanske. De flesta är ju inte ens nära att få gå på Nobelfesten.
Men artiklarna uppstår inte i vacuum. De hade aldrig publicerats om det inte var underförstått att en riktig kvinna prioriterar sitt utseende, och att omgivningen har rätt att förvänta sig betydligt mer av henne än av honom. Inte bara inför en galamiddag, utan överlag, på födelsedagskalaset och på konferensen, i klassrummet och i hemmet.
De outtalade förväntningarna är många kvinnors största tidstjuvar. För det finns en gräns för hur många val en människa orkar göra per dag och hur många saker man klarar av att bry sig om.
Den tid och energi som läggs på att välja, matcha och underhålla kläder, fixa frisyren, göra läppar och ögonfransar tillräckligt fylliga, oroa sig över klackhöjden och kritisera storleken på brösten och rumpan, stjäl tid från annat. Som studier och karriär – eller varför inte en stimulerande hobby?
Därför är det problematiskt att det beskrevs som en pinsam miss att prinsessorna Sofia och Madeleine förra året anlände till riksdagens öppnande i snarlika dräkter, medan ingen skrev en rad om att majoriteten av de närvarande herrarna hade kunnat byta kostym med varandra utan att någon hade noterat rockaden. Och varför läggs det varje sommar upp bikinibilder där den avklädda förklarar att hon bjuder på sina kurvor för att stärka unga kvinnor, medan män med ölmagar, som poserar på Facebook och Instagram i badbyxor med motiveringen att det är dags att ynglingarna får en förebild som de kan identifiera sig med, lyser med sin frånvaro?
Hur välmenande utspelen än är, legitimerar de bara att tjejer, till skillnad från killar, bör ha starka åsikter om sitt utseende, och att de ska vara nöjda med sig själva – trots kurvor, valkar och celluliter. Inte eftersom de borde göra bedömningen efter andra kriterier, som vad de kan och vad de åstadkommer.
För den krassa sanningen är att de flesta kvinnor aldrig kommer att vara nöjda med sitt utseende. Benen är antingen för långa eller för korta, vikten för hög eller åtminstone placerad på fel ställe. Naglarna är ojämna, håret hopplöst och huden vägrar att bli len hur mycket man än smörjer in den.
Därför är vägen till jämställdhet inte att uppmana tjejer att vara nöjda med sitt utseende, utan att förpassa utseendet till att bli en ickefråga. Vi börjar i kväll genom att låta våra kvinnliga toppolitiker och kungliga damer slippa sarkasmer om väskan inte matchar skorna eller om klänningsfållen hamnat snett.
De är vad de kan och vill. Inte vad de har på sig.