Sagt på vanlig svenska hade hon och ryske utrikesministern Sergej Lavrov varit grundligt oense.
Mötet i Moskva i tisdags skulle, enligt Margot Wallström i riksdagens utrikesdebatt en knapp vecka tidigare, ses som en ny, ”bred ansats” i förhållandet till Ryssland. Från svensk sida skulle man vara fortsatt kritisk till Rysslands politik men försöka ”upprätthålla en politisk dialog”.
Det gick inte så bra. I den mån någon väntat sig något annat var det önsketänkande.
Ett belysande prov på diskussionsklimatet är det här: På den sura presskonferensen efteråt sade Lavrov att han inbjöd svenska politiker, experter och medier att besöka den del av Ryska federationen som Krim utgör.
Vilka slags politiker i väst gör den sortens besök på Krim? Det är högerextremister, sådana som vill skada eller slå sönder EU-samarbetet och delar den målsättningen med Vladimir Putin.
Vad Sergej Lavrov sade, på podiet bredvid Margot Wallström, var inget annat än att hon och andra politiker i Sverige, liksom svenska journalister, var välkomna att göra sällskap med de mest ohöljt Putinstödjande bland Europas högerextremister. De inbjöds att legitimera att Krim annekterades efter att ha besatts av väpnade styrkor.
Bland exemplen på sådana resenärer finns tyska motsvarigheten till SD, det Merkelhatande högerradikala partiet AfD, vars partiledare Frauke Petry var i Moskva dagen före Wallström. Till skillnad från den svenska utrikesministern blev hon väl mottagen. En annan mycket ledande person i AfD, EU-parlamentarikern Markus Pretzell, var 2016 på en Kremlstyrd konferens på Krim, alltså en direkt motsvarighet till den resa Lavrov ansåg det passande att föreslå till Margot Wallström.
På diplomatiska var det en ren oförskämdhet mot henne. Den kan inte ha kommit oväntat. Lavrovs många uttalanden under de ryska väpnade interventionerna för Assadregimen och mot Ukraina har många gånger belyst hans sätt att på vårdat språk formulera hänsynslöshet. Det han sagt har också visat på hans brist på hämningar vad gäller det som i Trumps tidevarv kallas ”alternativa fakta”. Han deltog personligen i den ryska propagandan om att Tyskland försökte mörklägga en påstådd kidnappning och våldtäkt av en tyskrysk tonåring i Berlin. Polis och åklagare hade då utrett saken och funnit att de brotten inte hade skett.
De ryska trollfabrikerna hade inför Wallströms Moskvabesök också visat sitt intresse. Ett totalt förfalskat yttrande om att hon vid ett arrangemang i Lund förordat kastrering av vita män spreds på engelska.
Två dagar före Wallströms ankomst till Moskva bjöd så ryska statstelevisionens veckomagasin ”Voskresnoje vremja” på en av de Malmöskildringar som återkommer i ytterhögerns propaganda, med en snedvinkling genom överdrifter och förfalskningar. Bland annat femdubblades siffran för antalet mord.
Förutom om behovet av nykter realism vad gäller möjligheten till ”politisk dialog” med Kreml påminner det här om något mer. Flödet av negativ propaganda, där exempelvis svensk kriminalstatistik förvrängs, utgår från svenska högerextremister och sprids i högerextremismens internationella nätverk, trollfabriker och nätmedier, även svenska sådana, för att sedan dyka upp i Fox News likaväl som i ryska statens propaganda-tv.
När det därefter hamnar i Donald Trumps ordflöde blir det än mer besynnerligt. Men liksom Lavrov besväras nuvarande amerikanske presidenten inte av hämningar vad gäller ”alternativa fakta”. Nyligen beskrev han en halvering av amerikansk mordfrekvens över några årtionden som en väldig ökning.
Den som kan tala osanning om sitt eget land på det sättet besvärar sig inte heller med att skilja fakta från myt vad gäller Sverige.