Fallet har berört många. En namninsamling för att låta honom stanna fick över 50 000 underskrifter på bara ett dygn.
Och det är onekligen en hjärtskärande historia. Denis kom till Sverige 2015 tillsammans med sin mamma från staden Uzjhorod i västra Ukraina.Hans mormor och morfar, som har ungerskt medborgarskap, har bott i Sverige sedan 2012.
Mammans ansökan om uppehållstillstånd i Sverige avslogs. Förra året träffade hon så en man och flyttade ihop med honom i Södertälje. Sonen var med henne men bodde en stor del av tiden hos morföräldrarna i Uppsala.
I mars hittades mamman död. Polisen misstänkte inledningsvis sambon för mord men klassade sedan dödsfallet som en olyckshändelse.
Mormor och morfar har ansökt om adoption men medan tingsrätten ännu behandlade ärendet meddelade Migrationsverket att utvisningsbeslutet måste verkställas – Denis skulle utvisas till Ukraina.
Vart han skulle ta vägen var oklart. Hans pappa har avsagt sig föräldraskapet. Det finns en moster i Ukraina men hon kan inte ta hand om Denis, förklarar mormor Marianna Ilkuv för mig. Hon säger att Denis inte känner till något annat land än Sverige, eftersom han kom hit som tvååring. Hans enda Ukrainaminne, berättar hon, är av en stor brummande buss som luktar illa.
Till Aftonbladet säger Marianna att Denis är uppriven över beslutet och hanfrågar ofta sina morföräldrar om de älskar honom. Sexåringen kan uppenbarligen inte förstå att några som älskar honom låter honom skiljas från dem.
Just så absurt är detta. Migrationsjuridiken kan ha sina nyanser, liksom det kan finnas omständigheter i denna historia som utomstående inte ser. Men det vi ser måste räcka för att låta Denis stanna i Sverige.
Hans anknytning till Sverige och till morföräldrarna, som han har levt med i flera år, är stark. Det är här han är rotad och har en framtid. I Ukraina finns en pappa som inte vill veta av honom och en moster som inte vill eller kan ta hand om honom.
Risken är överhängande att Denis hamnar på ett barnhem. Det är en förskräcklig plats. Jag har kollegor i Ukraina som finner det mentalt mindre påfrestande att jobba vid frontlinjen i öst än att besöka ett ukrainskt barnhem.
Förhoppningsvis ordnar det sig ändå för Denis. ”Vi kan konstatera att vi gick till beslut för snabbt. Det finns flera utredningsåtgärder som vi borde ha vidtagit”, säger Migrationsverkets presschef i ett pressmeddelande. Myndigheten har valt att plocka upp detta ärende ur högen och titta på det mer noga. Allt tack vare att Denis gode man vet värdet av medial uppmärksamhet och kunde slå larm.
Det är något att tänka på för de ansvariga på Migrationsverket. Dess förmåga att sköta sitt jobb, med hänsyn till barnets bästa, får inte hänga på att journalister sköter sitt.