Jag pustade ut. Inget allvarligt, tack och lov. Men bullar är inte helt oviktiga. Storleken på bullar skiftar på äldreboenden i alla städer, så även i Eskilstuna, just den här dagen.
Jag kom att tänka på de där bullarna, små som femkronor, när jag travade runt bland montrar och seminarier på kvalitetsmässan i Göteborg förra veckan. Det som är viktigt för mig, är kanske inte viktigt för dig. Och tvärtom. Att sedan avgöra vad som är kvalitet, vare sig vi pratar om bullar eller annat, är inte helt enkelt. På vilken nivå lägger man ribban så att alla blir nöjda, oavsett vilken offentlig verksamhet vi än talar om, när individens/kundens/brukarens/patientens/besökarens/elevens/den anhöriges/den gode mannens förväntningar ibland spretar som solfjädrar?
Inom offentlig verksamhet är kravställarna så pass många att det kräver skärpa för att styra och leda en sådan verksamhet rätt. Den viktigaste kravställaren av dem alla är så klart de individer som står i centrum för kommunens tjänster. Eskilstunas kommundirektör Pär Eriksson påminde i sitt föredrag på mässan, om de tusentals möten som sker varje dag i Eskilstuna. Alla de lärare, undersköterskor, socialsekreterare och så vidare som varje dag befinner sig i skarpt läge – i möten där det verkliga värdeskapandet sker, mot bakgrund av ett samhälle i ständig förändring. Vi måste hela tiden vara beredda att omvärdera det vi anser vara kvalitet i dag, för att alls kunna följa pulsslagen och hur jämt och i takt pulsen slår i en viss verksamhet i morgon. Kvalitetsbegreppet fyller sin funktion, men själva prefixet kvalitet kan också förvirra. Man kan till exempel få för sig att man med kvalitetsmål avser att mäta något annat än verksamhet.
Hur skapar man då kvalitet i offentlig verksamhet? Om jag gläntar på dörrarna till seminarierna i mässhallen, och låter det mest kärnfulla sippra ut genom dörrspringorna, återkommer ungefär samma kärna: Hitta enkelheten i allting ni gör! Inse att värdeskapandet sker i mötet med dem vi är till för. Lyssna på era kunders önskemål. Säkerställ att rätt person gör rätt saker. På rätt sätt. Vid rätt tidpunkt. Arbeta med ständig förbättring. Prata med varandra, visa respekt. Prata om verksamheten. Uppmuntra och fånga upp avvikelser och förbättringsförslag av alla de slag (ni har inte råd att låta bli). Nöj er inte. Fast ni har goda resultat, sträva efter att bli bättre. Det gäller alla. Mät inte ihjäl er. Och mät inte bara för mätandes skull, även om snygga statistiska staplar på avstånd kan visa sig i ohyggligt snygga mönster och färger.
Och apropå bullarna – de är viktiga. Varför inte baka dem medelstora?
Kristina Emanuelsson är sociolog och utvecklare inom Eskilstuna kommun