Tjänstemannen står på bron över en liten flod som utgör gränsen mellan länderna. Floden kantas av tät skog på båda sidor, och dalen av höga berg, avstickare från Anderna. Det var veckan före jul, fuktigt och väldigt varmt.
– Papper, svarar mannen och tulltjänstemannen viftar förbi honom.
Jag tittar frågande på tulltjänstemannen.
– Returpapper, de hämtar på andra sidan och säljer här, 100 pesos kilot.
Det är 30 öre. Samlar han ihop 30 kilo papper på den venezolanska sidan gränsen och bär det ett par kilometer till colombianska, kan han sälja det för tio kronor.
Jag vet inte om just mannen med returpappret tog sig tiden att demonstrera i staden San Cristobal på den venezolanska sidan gränsen i onsdags. Men hundratusentals gjorde det. Byarna utanför stan tömdes på utfattiga, arga och kränkta medborgare som sedan flera år lider brist på livsmedel, mediciner, hushållsgas, el, bensin, kaffe och allt annat som behövs för ett drägligt liv. Hela San Cristobals innerstad var packad med folk.
Budskapet från demonstranterna var att det är nationalförsamlingen som är deras demokratiskt valda representant. Och att Nicolas Maduro inte är det. De menar, på goda grunder, att Nicolas Maduro varken är demokratiskt vald eller följt konstitutionens regler för hur man tillträder som president. Och när landet saknar legitim president säger konstitutionen att det är nationalförsamlingens uppgift att ta kontrollen och genomföra ett nytt presidentval.
Samtidigt som demonstranterna fyllde gatorna i närapå alla större venezolanska städer, ställde sig nationalförsamlingens ordförande Juan Guaidó på ett torg i huvudstaden Caracas och svor inför demonstranterna att han nu tog ansvaret som tillförordnad president, med målet att genomföra nyval.
Kort därefter meddelade USA, Kanada, Argentina, Brasilien, Chile, Peru och de flesta andra latinamerikanska länder att de nu såg Juan Guaidó som landets legitima president. Även EU har meddelat att nationalförsamlingen är landets enda demokratiskt valda institution, och att vägen ut ur krisen är demokratiska val.
Problemet är förstås att det fortfarande är Nicolas Maduro som de facto kontrollerar militären och alla andra statliga institutioner. Demonstrationerna i San Cristobal, Caracas och andra delar av landet förtrycktes med våldsam kraft som resulterade i tiotals döda. Men när han på onsdagskvällen meddelade att Venezuela bröt alla diplomatiska relationer till USA – dock inte till de andra länderna – och att diplomaterna hade 72 timmar på sig att lämna landet, sa Juan Guaidó, nej nej nej, det är jag som är Venezuelas legitima president, och jag vill inte bryta de diplomatiska relationerna med någon. Så USA:s ambassad stannade.
Juan Guaidó har nu uppmanat militären att inte skjuta mot demonstrationerna som kommer i veckan och underordna sig nationalförsamlingen. Till dess att det sker kommer venezolaner fortsätta släpa returpapper över gränsen till Colombia.
Erik Jennische är Latinamerikachef på Civil Rights Defenders.