Principen gäller även kontorsanställda. Om någon tappar en mobiltelefon står arbetsgivaren för reparationen. Samma sak om en utspilld kaffekopp förstör tangentbordet eller i värsta fall en hel laptop. Företag som inte är beredda att budgetera för otur och drullighet får återgå till analoga verktyg, som papper och penna.
Det gäller även grundskolor. Om alla mellanstadieelever får låna var sin dator, som i Eskilstunas kommunala skolor, och dagligen förväntas transportera dem till skolan, där de används i undervisningen, och sedan hem, för läxläsning, kommer några att gå sönder på vägen.
Eftersom datorn i regel är barnens dyraste läromedel är det snarare regel än undantag att föräldrar får skriva under ett avtal som går ut på att de i en del fall kan bli ersättningsskyldiga, vilket Skolinspektionen har tagit emot flera anmälningar om. Det skriver även Eskilstuna-Kuriren om i dag, apropå att en nioårings dator förstördes när hon vurpade med sparkcykeln i en vattenpöl.
Ärendet är ännu inte avgjort, men pappan berättar för tidningen att dotterns lärare har sagt att de måste betala flera tusen kronor, samt att det inte kändes som att man som förälder kunde välja att inte skriva under avtalet, eftersom eleverna förväntas ta hem datorerna för att göra läxor.
Båda sakerna är värda att ta på allvar och informationen på Skolverkets hemsida är kryptisk. Där står dels att Skolinspektionen i flera beslut har slagit fast att skolor inte får kräva några ekonomiska åtaganden från elever eller vårdnadshavare i datoravtalen. Dels att det är okej att vårdnadshavaren kan bli ersättningsskyldig om eleven använder datorn på ett oaktsamt sätt.
Då uppstår frågan var gränsen mellan olycka och oaktsamhet går. Den som tappar en bricka med glas eller en mobiltelefon i golvet är vållande, eftersom man sannolikt hade kunnat göra på ett annat sätt, även om det ibland finns förmildrande omständigheter. Samma sak om datorn fuktskadas för att man spiller kaffe eller trillar i en vattenpöl.
Men delaktighet är inte detsamma som oaktsamhet, och fallen ovan går inte att jämföra med om en programmerare lägger sig i badet och jobbar eller en servitris balanserar tallrikar på huvudet, vilket vore oaktsamt.
En annan fråga är hur föräldrar bör agera om de inte känner sig bekväma med att skriva under avtalet eftersom familjen inte har råd att ersätta en förstörd eller borttappad dator, alternativt bedömer att barnet inte har den mognad eller ordning som krävs för att kunna ta helhetsansvaret. För det är stor skillnad mellan att lära sig engelska framför datorn och att ha ansvar för den dygnet runt. Särskilt om eleven inte går direkt hem efter skolan, utan först ska till fotbollsträningen eller danslektionen.
De här sakerna har kommenterats av både Skolverket och Skolinspektionen, men trots det finns fortfarande gråskalor som behöver benas ut. Det måste vara glasklart för rektorer, lärare, elever och föräldrar vad som gäller.