Den förstärkte känslan av att hon aldrig har rättat in sig i ledet.
Således var det inte konstigt att hon i juni stod där, som ett yrväder i Aktuelltstudion, för att i direktsändning meddela att hon inför Liberalernas landsmöte i november tänkte utmana den sittande ordföranden Jan Björklund. Det var heller inte konstigt att hon i samma intervju slog fast att hon lämnar politiken om satsningen inte går hem, samt att hon i fredags kväll, ställd inför fullbordat faktum, tog ”förlusten som en kvinna”, drog tillbaka kandidaturen, lämnade majoriteten av sina uppdrag och inte ställer upp för nyval till riksdagen (Expressen, 15/9).
”Jag beklagar att Birgitta Ohlsson nu lämnar politiken. Hennes kunskaper och engagemang har gjort skillnad”, twittrade Jan Björklund några timmar senare.
Men egentligen visste han att det var så det skulle bli.
”Det är rysligt! Men det finns intet annat slut! Gå!” som Jean säger till Fröken Julie, i slutet av pjäsen med samma namn.
Sortin är synd. Inte för att Birgitta Ohlsson nödvändigtvis hade varit en bättre partiledare än Björklund, men det behövs en profilerad liberal feminist i svensk politik i allmänhet och i Liberalerna i synnerhet. Någon som högröstat vågar stå upp för sina värderingar, ger socialliberalismen ett ansikte och passar som hand i handske på den nya politiska skalan. Den där gröna, alternativa och liberala värderingar står mot traditionella, auktoritära och nationalistiska.
Därför är det värt att minnas två saker.
För det första att det otillräckliga stödet för Ohlsson varken betyder att hon har fel eller att hennes kandidatur var dum. Tvärtom skulle fler partier må bra av att göra som Centerpartiet och Vänsterpartiet, och ha öppnare processer när de väljer partiledare. Vidare bör L ta till sig Ohlssons ord i Aktuellt, om att ”Vi lever i en tid just nu där liberala värderingar behövs mer än någonsin tidigare” samt att det är ett problem att ”Många politiska förslag hamnat i en allmänborgerlig korg”.
För det andra är politiska avbrott inte nödvändigtvis för alltid. Både det manliga MP-språkröret och den tilltänka moderatledaren har haft perioder när de mellan politiska uppdrag har arbetat med annat.
Birgitta Ohlsson kan alltså mycket väl komma tillbaka som ett yrvärder – och göra en Ulf Kristersson.