Det kan gå – men det kan lika gärna gå åt fanders

Strax efter klockan 14 på torsdagen blev det officiellt. Moderaternas valberedning föreslår att Strängnäsbon Ulf Kristersson blir ny ordförande och i och med det oppositionsledare under nästa års valrörelse.

Foto:

Övrigt2017-09-06 05:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Därmed ska det till en riktig praktskandal för att han inte ska väljas på partiets extrastämma den 1 oktober.

Det svåra för Kristersson är alltså inte att bli partiledare. Utan allt som händer efter nästa helg.

Det faller på hans lott att försöka hålla ihop det som är kvar av Alliansen. Som måste lirka när Centerns och Liberalernas liberalism står mot Kristdemokraternas och i viss mån Moderaternas konservatism. Som gång på gång kommer att behöva svara på regeringsfrågan med konstaterandet att det inte finns något gemensamt svar, förutom att han tror på Alliansen, att det än är tid kvar till valet och att han hoppas och tror att de kommer kunna enas.

Till Kristerssons fördel finns att han är analytisk, vältalig och bottnar i sina värderingar, vilket betyder att popcornpolitiken och svajigheten som kännetecknar Anna Kinberg Batras partiledartid sannolikt är ett minne blott. På minussidan finns de låga opinionssiffrorna, att Moderaterna snabbt straffar den ledare som inte levererar och att Kristersson pratar om Alliansen som en bred kyrka, trots att de borgerliga partierna just nu snarare påminner om frikyrkor med varsin Bibeltolkning.

Det kan gå. En ny partiledare innebär en nystart, både i partiet och för väljarna, som i många fall är lättrörliga. Men det kan också gå åt fanders. Och det parti som har mest att förlora på om Alliansen glider isär är Moderaterna.

Allianssplittringen, som är en av de mest diskuterade sakerna i svensk politik just nu, även när det är regeringen som trampar i klaveret, behandlades i går på evenemanget ”DN efter jobbet”, där frågan vilket parti som blir först att lämna Alliansen plötsligt flög över rummet. Liberalerna, löd det spontana svaret. Men visst kan det lika gärna vara Kristdemokraterna som, om opinionssiffrorna inte börjar klättra, väljer att bryta sig loss i ett sista försök att rädda sin riksdagsplats.

Där är vi dock inte i dag och det finns ingen anledning att utgå ifrån att det förra Strängnäskommunalrådet kommer att misslyckas. Däremot ska man inte sticka under stol med att utmaningen är tuffare än på länge, och att den givna lösningen är att blicka över blockgränsen.