Han och andra journalister i Eritrea spärrades in 2001, då alla landets oberoende medier krossades av regimen. Han är svensk medborgare, men hålls inspärrad för sin tro på demokrati och pressfrihet. Svenska regeringar har försökt få honom fri. FN har inte lyft ett finger.
Hade diplomaternas höga nivå i UNESCO bestämt hade han med säkerhet inte fått pressfrihetspriset. I FN är det gott om diktaturer och andra fiender till det fria ordet. Men det finns ändå fria ytor i FN:s vittförgrenade snårskog av organisationer. Där kan idealitet och frihet göra sig gällande för goda syften, utan att bli kvävda av cynism, korruption och hyckleri.
En kommitté med journalister hade fått uppdrag att ta fram en mottagare av frihetspriset. Medlemsstaternas diplomater var inte tillfrågade. Så priset kunde gå till Dawit Isaak.
I en annan fri yta i FN-systemet arbetade Zaida Catalán från Småland och Michael Sharp från Kansas, De mördades på ett farligt uppdrag i Kongo,
Expertgruppen de arbetade för är knuten till kommittéer som, med stöd i resolutioner i Säkerhetsrådet, övervakar vapenembargon och sanktioner. Den söker information om övergrepp mot civila, väpnade grupper, illegal handel med guld och mineraler med mera. Gruppen liknar en underrättelsetjänst, tillräckligt långt ner i systemet för att inte blockeras av de stater som regelmässigt skyddar förtryckare.
Jag undrade först hur FN, som har många soldater i Kongo, kunde försumma att skydda sina anställda med medföljande beväpnad vakt. Men så läste jag vad en reporter på New York Times, Somini Sengupta, skrev om Michael Sharp, när budet kom att han och Zaida Catalán mördats.
Sengupta hade intervjuat Sharp i Kongo, och följt med ut för att möta en ledare i en ökänd milisgrupp. Dettaslags FN-personal är regelmässigt ute i farliga områden, de skaffar information och mäklar fred. De är beroende av att tala och lyssna på ställen där medföljande soldater skulle omöjliggöra kontakt. Michael Sharp och Zaida Catalán kan liknas vid personal i staters underrättelsetjänster. Sådana anställda rör sig ensamma i farliga miljöer och tar stora personliga risker.
Det krävs stor idealitet och vilja till uppoffring för detta. Zaida Cataláns väg gick via djurrättsengagemang och Grön Ungdom, där hon var språkrör.Men engagemanget utvecklades.Hon var med om att omvandla MP frånEU-fientligt till EU-positivt, Hon. ställde upp i EU-val men blev inte vald, ochdå började hon arbeta för goda ändamål internationellt, i FN-tjänst.
Michael Sharps hela liv formades av det slags baptism som kallas mennonitisk och går tillbaka till Holland och Rhendalen under reformationens väckelserörelser på 1500-talet. De utmärktesav enkla levnadsvanor, nykterhet, pacifism, frihet från statligt tvång och en vilja till uppoffring som fick dem att uthärda svåra lidanden och förföljelser. De jagades i vägtill fjärran utmarker och finns nu spridda i olika grupper i Östeuropa, Nord- och Sydamerika, där en del av dem i dagförsöker leva gammaldags.
Andra har vanliga kläder, men har samma tro som leder dem till uppoffrande engagemang. För FN kan de vara förträfflig personal på fria ytor, långt från diplomatins salonger. Även Zaida Catalán passade bra in där.
Hon och Michael Sharp dog i det godas tjänst. Dawit Isaak förlorade sin frihet. De ska alla hedras som sådana som gett sina liv eller utstått svåra lidanden för frihetens och demokratins värden.