Konstföremål stals som tillhör kulturarvet och förvarades, bakom lås och larm, i ett av Sveriges främsta historiska minnesmärken.
Att det var kungliga attribut är inte det värsta – och i gudstjänstlivet, domkyrkans huvuduppgift, har begravningsregalierna ingen roll alls. Men i både den politiska historien och i kyrkohistorien var domkyrkan och miljön kring den en viktig arbets- och mötesplats i övergången från senmedeltid till reformationstiden, då en grund lades för det moderna Sverige, som kom att utvecklas från 1700-talet och framåt.
Som Karl IX:s gravplats påminner kyrkan om en viktig utveckling av näringsliv och städer i Södermanland. Karl IX hade en del frånstötande personliga drag men bidrog starkt till att riksdagen blev en viktig del i Sveriges styrelseskick.
När lagen fick fastare former och en ny straffrätt beslutades av riksdagen 1734 gavs en stöld av det slag som nu skett i Strängnäs ett straffvärde likvärdigt med att plundra sin nästas hem under naturkatastrof eller fientligt anfall.
De straffsatser som då ännu föreskrevs är dessbättre sedan länge avskaffade. Men även i dagens rättsmedvetande är det ett nidingsdåd att stjäla en del av kulturarvet ur Strängnäs domkyrka.