Det enda positiva är att det blir allt glesare mellan dödsfallen. Förra året var siffran 270, vilket är en halvering från mitten av 1990-talet, och en rejäl sänkning från 1965, när drygt 1300 avled. Enligt Folksams beräkningar kan antalet personbilsdödsfall vara nere i 15 stycken år 2050, tack vare automatiska bromsar, automatstyrning och säkrare vägar (TT, 12/9).
Låt oss jobba hårt för att det ska bli så. Och låt oss särskilt satsa på säkrare vägar.
Inte för att det nödvändigtvis är viktigare än säkrare bilar, men medan självkörande fordon än så länge är sällsynta, har vi både kunskap och teknik för att höja vägsäkerheten: Vi vet att fartkameror och 2+1-vägar räddar liv.
En annan sak vi vet är att Trafikverket hade långt gångna planer på att göra sträckan vid Björndammen, som är väldigt olycksdrabbad och håller låg standard, till en 2+1-väg, men att nybygget avslogs av länsstyrelsen eftersom inverkan på växter och djur ansågs för stor. Framför allt för en sällsynt fågelart, vars namn länsstyrelsen hittills inte har velat nämna, som häckar i området.
Vi vet också att skyddade växters och djurs rättigheter inte är absoluta. Ifall vissa kriterier är uppfyllda ges dispens, exempelvis för vägbyggen, men på den här sträckan uppfylldes inte kraven (SVT Sörmland, 23/6-2015).
Om polisens eller Trafikverkets utredning kommer fram till att måndagens dödsolycka, eller eventuella framtida olyckor, hade kunnat undvikas om vägen breddats, är det läge att både nationellt och inom EU fundera på hur framtidens avvägningar ska se ut. Framför allt när nya vägar och annan kommunikation står mot påverkan på skogar eller sällsynta arter.
Och här bör människors säkerhet väga tungt. Annars är riksdagens nollvision i trafiken ingenting annat än tomma ord.