Det var givetvis fusk, men samtidigt ganska oskyldigt. Proven var i regel så pass omfattande och komplexa, med krav på uträkningar och bevisföring, att anteckningarna på sin höjd kan ha bidragit till enstaka poäng.
Så är det inte längre. Onsdagens ”Uppdrag granskning” vittnar om fusk på de nationella proven, som är betydligt mer avancerat än att viska svaren och skicka lappar. Det handlar dels om elever som fotar uppgifterna, och ibland även facit, med sina mobiltelefoner och sprider via sociala medier. Dels om lärare som ger eleverna extra tid, leder in dem på rätt väg och läser igenom proven i förväg för att kunna förbereda klassen på de specifika frågorna.
Dessutom vittnar en lärare i programmet om påtryckningar från rektorn om att rätta ”snällt”, eftersom det gör att skolan levererar höga betyg och får gott rykte. Den som inte lyder riskerar sämre löneutveckling.
– Vad händer med kunskaperna? frågar reportern.
– De finns inte. De försvinner, svarar läraren.
Det komiska är att Skolinspektionen säger att den är omedveten om problemet, samtidigt som den kan peka ut orsaken – utan att verka förstå sambandet. I programmet förklaras att vårt skolsystem bygger på tilltro och tillit mellan Skolinspektionen och huvudmän, huvudmän och rektorer, rektorer och lärare, lärare och elever.
Inställningen är fin, men i tillitskedjan finns ingen som omedelbart tjänar på höga krav, tuff rättning och att den som inte når målen underkänns. Det gör att det är riskfritt för lärarna att låta eleverna glida igenom skolan, guida dem till de rätta svaren och vara generösa i betygssättningen, samtidigt som lägre betyg alltid innebär risk för klagomål och obehag från såväl elever och föräldrar som rektorer.
Det är alltså riggat för sänkt ambitionsnivå och betygsinflation. Något som framför allt drabbar eleverna på längre sikt, eftersom de går ut skolan utan kunskaperna som de har rätt till.
Systemet fungerade möjligtvis när lärarna hade så pass hög status att ingen gnällde, smarta telefoner lös med sin frånvaro och konkurrensen mellan skolorna var obefintlig. Men i dag är det uppenbart att tilliten missbrukas, vilket betyder att de nationella proven omgående måste börja rättas centralt, skrivas mellan samma klockslag överallt och gärna bestå av färre – men större och mer komplexa – uppgifter som kräver längre analyser och därför är svårare att öva in.
Vidare borde eleverna sitta glest i klassrummet, mobiltelefoner vara förbjudna och lärare beläggas med munkavle vid provtillfällena. Om det går bör proven dessutom vara digitala och bli tillgängliga för eleverna precis när de ska påbörjas, så att varken lärare eller elever har möjlighet att se frågorna eller facit i förväg.
De nationella proven måste vara lika för alla.