Därför är det olagligt för grundskolor att ta ut avgifter, vilket betyder att saken borde vara fixad.
Men det är den inte.
För det räcker inte att elever kommer in i en skola. De ska även komma dit och hem. Något som fungerar ibland, ibland inte, eftersom kommuner inte är skyldiga att erbjuda skolskjuts till elever som valt en annan skola än den där kommunen placerat honom eller henne. I alla fall inte om skolskjutsen innebär merkostnader.
Vid en första anblick kan det verka logiskt: Den som väljer en friskola eller en kommunal skola längre bort får ta kostnaderna och konsekvensen själv.
Vid en andra tankevända inser man att det är barnen som drabbas av föräldrarnas ekonomi eller val av bostadsort, om de inte kan ta sig till sin önskeskola med skolskjuts, lokaltrafik eller föräldraskjuts, vilket rimmar illa med att skolvalet ska vara lika för alla.
Det har fått Liberalerna i Flen att reagera och föreslå att friskoleelever ska få skolskjuts om det inte blir väsentligt dyrare för kommunen än om eleven hade gått i den anvisade kommunala skolan, samt att kommunen, vid ett nej, ska redovisa hur stor den faktiska extrakostnaden hade blivit (Eskilstuna-Kuriren, 2/9).
Frågan är om förslaget räcker.
Visst kommer det alltid att finnas gränser för vad det allmänna ska bekosta. Man kan inte välja en skola två timmars bilfärd bort och kräva att kommunen betalar taxi.
Däremot bör så många skolor som möjligt inom en kommun vara sökbara för alla elever, oavsett var i kommunen de bor och oavsett om de har föräldrar som kan skjutsa eller har råd att betala för buss- och tågresor. Så är det exempelvis i Eskilstuna, där alla grund- och gymnasieelever får ett busskort som berättigar till fyra resor per dag, vilket gör att i princip alla som bor någorlunda nära en busslinje kan ta sig till valfri skola.
Om vi menar allvar med att det inte är föräldrarnas plånbok eller engagemang som ska avgöra skolvalet är det rätt väg att gå. För det räcker inte att öppna skolporten för alla. Vi måste även se till att de kommer dit.