Beskedet kom, som sig bör i ett högskatteland, från Skatteverket.
Efter en dom i fredags i Högsta förvaltningsdomstolen står det nämligen klart att även sporter som kräver dyrare utrustning, i praktiken framför allt golf och ridning, men även segling och utförsåkning, ska omfattas av friskvårdsbidraget, som är skattefritt. Det betyder att anställda som får friskvård på upp till 5000 kronor om året betald av arbetsgivaren sedan årsskiftet kan använda pengarna för att exempelvis köpa ridlektioner, liftkort, en plats på seglarkurs eller spel på pay and play-golfbanor.
Beslutet är rimligt. Om motion och friskvård, betald av arbetsgivaren, ska vara skattefriaupp till en viss summa – vilket i sig kan diskuteras – ska det gälla all motion och friskvård.
Den som motiverar olikheterna i regelverket med att det krävs dyrare utrustning för att rida än för att gymma, och att ridning därför inte ska inkluderas, har en gammeldags syn på hästsport, där ridning enbart var förmänniskor som hade råd med egna hästar. I dag rider de flesta som håller på med sporten på ridskolor, och snarare än att vidga klyftor hjälper domen till att minska dem, eftersom ett bidrag på ett par tusenlappar kan göra att fler har råd att rida.
Dessutom lägger en del som gymmar sannolikt ner lika mycket pengar på sin motionsform som en del som rider eller spelar golf. Varken gymkort eller gymkläder är gratis. För att inte tala om instruktioner med personlig tränare.
För själva sakfrågan spelar det dock ingen roll vad som kostar mest och vilken utrustning som krävs. Skattesatser och eventuella avdrag ska bygga på likformighet och jämlikhet. Det är inte Skatteverkets uppgift att göra skillnad på motion och motion.