Partiet lockar 12,2 procent av väljarna, enligt Svensk väljaropinion, och 44 procent av de borgerliga sympatisörerna föredrar henne som statsminister, mot 17 procent för Anna Kinberg Batra (M) (DN/Ipsos).
Kanske var det på grund av det skakiga läget på den blåa planhalvan, kombinerat med att finansminister Magdalena Anderssons (S) pressträff på Harpsund bara var några timmar bort, som Lööf helt och hållet skippade angrepp på sina politiska motståndare – bortsett från en gliring om vinster i välfärden. I stället fokuserade hon på mjuka frågor, med tillgänglig sjukvård och utsatta barn i centrum, och hon spelade snarare på känslor och problemformuleringar än på ett gediget reformprogram.
Det blir extra resurser till BUP i den kommande skuggbudgeten och det ska bli lättare att flytta på elever som mobbar. Dessutom inledde Centerledaren talet med att peka på vår tids stora frågor: extremism, klimat, migration, integration, försvar och säkerhet.
”Anständigheten behöver er”, slog hon fast. Och det var sannerligen ett ord i rättan tid, när gränsen för det acceptabla glider.
Men trots flera viktiga budskap var den 24 augusti 2017 inte Lööfs dag. Samtidigt som hon gick av scenen på Djurgården i Stockholm, riktades det politiska och mediala strålkastarljuset mot Moderaterna i Örebro, som på en direktsänd presskonferens meddelade att de som sjätte distrikt ansluter sig till kören som vill byta ut Anna Kinberg Batra (M). Parallellt pågick flera telefonmöten i frågan, bland annat i Sörmland och Stockholms stad, som senare på eftermiddagen gick ut med att även de förespråkar hennes avgång.
Medan hösten och det kommande riksdagsvalet alltså ser ljusa ut för Annie Lööf, vars förtroende bara växer och som just nu är borgerlighetens starkast lysande stjärna, ter sig framtiden desto mörkare för Anna Kinberg Batra. I skrivande stund har åtta distrikt krävt att hon ska ställa sin plats till förfogande, vilket är precis det antal som krävs för att extrastämman ska vara ett faktum.