Kanske dammar de av något gammalt, som att begränsa vårdtillgången för människor som inte är medborgare, utan enbart har uppehållstillstånd. Men det kan lika gärna vara ett nytt förslag som ska presenteras. Eventuellt något som skulle kunna komma från vilket parti som helst.
För den största skillnaden mellan SD och övriga riksdagspartier är inte utspel i enskilda frågor, även om högt uppsatta partiföreträdare tycks tävla i att fälla plumpa kommentarer. I stället finns problemen i partiets historia och i hur man vill att Sverige ska utvecklas i framtiden.
Medan det senare ofta kommer i skymundan, med en del undantag, har det skrivits hyllmetrar om historien. Senast i raden är Johan Ulvenlöv, Matti Palm och Anders Larsson, som i boken ”Utan ånger”, utgiven på Vaktel förlag i Eskilstuna, följer Gustaf Ekström, som var en av 23 medlemmar på SD:s första årsmöte och sedan tog plats i partistyrelsen.
SD-engagemanget var dock långt ifrån det första steget på Ekströms politiska karriär, utan snarare det sista. 1941 till 1943 jobbade han som frivillig i tyska Waffen-SS och efter kriget var han medlem i svenska nazistpartiet och nazistiska grupperingar i Tyskland.
Det betyder inte att SD ställer sig bakom samma ideologi som Ekström. Men ett parti är inte bara här och nu. Det är även dåtid och inte minst framtid.
Och som Aftonbladets kolumnist Andrev Walden nyligen påpekade går rubriker och skuldbeläggande av grupper tyvärr igen (1/7). Det finns tydliga likheter mellan 1940-talet och i dag.
Eller vad sägs om ”Rika judar får resa gratis på våra järnvägar. När får fattiga svenskar samma förmån?”
”Flyktingimporten stoppar handbollen! Mässhallen nu bostad för judar.”
Eller för all del uttryck som ”judeinvasionen”, ”danskt judeslödder” och flyktingar som ”far fram som vandaler i Turistföreningens stugor”.
Dessutom återkommer ideligen påståendet att flyktingar tar jobb och upprördhet över en förändrad gatubild: ”Regeringen har, utan att fråga folket om lov, inbjudit dessa främlingar”.
På samma sätt som Andrev Walden visar författarna till ”Utan ånger” hur historien rimmar. Judar klassades som icke-tyskar, precis som vice talman Björn Söder (SD) i en uppmärksammad DN-intervju menar att judar är icke-svenskar. I boken skildras hur journalister som skrev om nazistiska rörelser i Sverige på 1930-talet hotades, kallades judelakejer och riskerade att få strömmar av hatbrev, vilket är samma verklighet som möter många som skriver om högerpopulistiska och främlingsfientliga partier i dag.
När Ekström intervjuades långt efter andra världskrigets slut, sa han att han och de övriga kämpade mot världsjudendomens omfattande välde över Europa. Han förklarade också att man måste ha en motståndare som massan kan begripa vad den är. Byt ut judar mot muslimer, så kunde uttalandena lika gärna vara skriva nu, på valfri hatsajt.
Inget av det här innebär att det snart kommer att byggas koncentrationsläger längs Höga kusten eller att grupper inom kort kommer tvingas ha särskilda symboler på jackan. Däremot bör en del svenska politiker, som under de senaste åren har varit väl snabba att anamma högerpopulisternas språk, kraftigt skruva ner volymen.