Integrationen är ömsesidig

Under min föräldraledighet förra året besökte jag och min lille son ofta ett kafé.

Foto:

Övrigt2018-01-28 07:30
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

I enlighet med småbarnsrutinerna anlände vialltid vid samma klockslag och satte oss vid samma bord.

Varje gång hamnade vi nära ett sällskap – en äldre svensk kvinna och en yngre nyanländ. De tränade svensk konversation men redde även ut hur saker och ting går till i Sverige. Den nyanlända kvinnan fick en introduktion till Sverige.

Jag ogillar ordet ”integration”. Som begrepp är det värdeladdat men luddigt. Var och en kan fylla det medvad som helst. Men där på kaféet såg jag integration i en sorts ursprunglig betydelse som råkar sammanfalla med den som man hittar hos Nationalencyklopedin: En process som leder till att skilda enheter förenas. Det handlar om människor som lär av varandra.

Detta arbete pågår överallt i Sverige. Det är språkkaféer, läxhjälpprojekt, språkvänner, kompisgrupper, öppna förskolor riktade till nyanlända och mycket annat. Civilsamhället tar sitt ansvar, många vanliga svenskar kavlar upp, nyanlända jobbar för att komma in i det svenska samhället långt utöver de krav som finns i deras etableringsplaner.

Men väldigt lite av det här syns i den offentliga diskussionen om det som går under namnet integration. Därbeskrivs det uteslutande som en process där den nyanländaanpassar sig till ett statiskt svenskt samhälle. Detta samhälles företrädare är uteslutande den svenska staten. I den mån några krav ställs är det uteslutande på de nyanlända.

Samtidigt är det lätt att inse att väldigt många av de färdigheter som krävs för att fungera i det svenska samhället inte kan läras ut i ett klassrum. Socialt samspel och kulturella koder kan inte förmedlas via läroböcker. Det kräver förtroendefullt umgänge människa till människa, bortom det som stat och kommun kan erbjuda. En viktig del i denna process är ömsesidighet där även svenskar lär sig på djupet om de människor från andra länder som numera bor i Sverige.

Det svenska civilsamhälle som arbetar med detta behöver få ett starkare offentligt erkännande. Och så är det inte fel att även från politiskt håll vara uppfordrande mot svenskar i allmänhet.Om, säg, var tionde svensk deltog i någon verksamhet riktad till nyanlända vore oerhört mycket vunnet.