I år tror prognosmakarna på HUI Research, tidigare Handelns Utredningsinstitut, att fjolårets dipp var ett undantag, och att 2013 års kommers blir mer grandios än någonsin.
Prognosen får många att jubla eftersom konsumtion i dag betraktas som en samhällsekonomisk jetmotor.
Andra frågar sig om handeln måste se ut som den gör, med massproduktion och lyxideal som hörnstenar. Jag är en sådan, med dåligt samvete. Personligen kommer jag att göra fåfängt motstånd, i alla fall till en början.
Jag har tagit fram ett gammalt rynkat babylakan, som ska förvandlas till volang på min dotters urvuxna Lucialinne – ett fynd från Ullared. Jag tänker vägra de nya änglasärkarna som hängt i mataffären sedan Halloween, bredvid historielösa Skriet-masker.
Mitt tråcklande lär patetiskt nog bli en av få delsegrar över det ekonomiska och mentala slukhål som kallas december. Jag har redan trillat dit och fyndat en liten hoppande plastmun som klapprar när man vrida upp den. Den ska ligga i tioåringens strumpa.
Det hände av bara farten, på väg till butiken där vi valde Fars dags-present. Jag kände ett tvångsmässigt behov av att komma igång med alla bestyr och förebygga infarkt om några veckor.
Jag är inte ensam om att tycka om julen som idé men få panik av kommersen. Vi brukar vara många som tappert tindrande besöker julmarknaden i den gamla stadskärnan, där det fortfarande finns unika handlare kvar. Ett storstadsprivilegium.
Värre ser det ut på mindre orter, där småföretagare i handeln har det tungt och slås ut när de vanliga kedjorna etablerar sig på andra sidan gatan, eller vid det obligatoriska köpcentret som gärna finns vid infarten till stan.
För mig lär december som vanligt svischa förbi snabbare än femåringen tjuvöppnar sin kalender. Dan före dan kommer jag än en gång att irritationssvettas i en förhållandevis välsorterad galleria vid motorvägen. Där kommer jag att stressa ner ett antal masstillverkade leksaker i väskan, toppat med en hög chokladaskar åt all släkt som jag egentligen inte byter julklappar med. Som en nyttig idiot.
Ja, i mångt och mycket handlar den negativa julkarusellen om att vi är många som av olika skäl inte tar eget ansvar och handlar hållbart. Själv går jag i konsumtionsfällan med öppna ögon, ytterst för mina barns skull.
Jag vill ge dem samma lilla röda lyckobubbla med tradition och överraskningar som jag upplevde som liten.Men hela ansvaret ligger knappast bara på enskilda.
En mer differentierad och levande svensk handel kräver politiska åtgärder som gynnar småföretagare. I dag kommer bara ett fåtal till skott, och än färre får verksamheten att gå runt i en administrativ och skattemässig snårskog.
Liv Landell Major är jurist och kulturskribent.