Hans tolkning av ”Stad i ljus” var makalös och hade kunnat framföras på vilken av landets stora scener som helst. Dessutom säger det en hel del om vår tid när nästa Tommy Körberg mycket väl kan heta Ibrahim Nasrullayev.
Det är bara ett problem. Ibrahim berättar att han och hans familj har fått avslag av Migrationsverket, varpå jurymedlemmen Alexander Bard rasar: Det är inte du som ska be om att få stanna i Sverige. Det är vi som ska be om att få behålla dig. (…) Det är något fundamentalt fel med ett system där en kille som du får negativt besked gång på gång”.
Är det?
Nu har visserligen familjens situation ändrats sedan uttagningen spelades in i oktober. Såväl Ibrahim som hans mamma och syster har uppehållstillstånd och det finns inga skäl att ifrågasätta att beslutet är korrekt. Däremot är det inte särskilt konstigt, utan tvärtom en del av rättssäkerheten, att Migrationsverket har ett annat system med helt andra kriterier än Alexander Bard för vilka som ”går vidare”.
Samma sak gäller många enskilda fall, där den som ska tvingas lämna landet ofta beskrivs som trevlig, social, ambitiös och talangfull. Det senaste exemplet i Sörmland finns i Eskilstuna, där spelarna i AFC Eskilstunas U19-lag vädjar till Migrationsverket om att inte utvisa Valid Sidiqi till Afghanistan, vilket bland annat motiveras med att han går i skolan, sköter sig, har lärt sig svenska och är bra på fotboll.
Alltsammans är säkert sant, och det är här det blir en krock mellan förnuft och känsla.
Så länge vi inte har fri migration kommer man att behöva uppfylla vissa kriterier för att få stanna i Sverige. I en rättsstat ska dessa vara lika för alla, vilket inte betyder att det inte är både medmänskligt, förståeligt och hedervärt när vänner går ihop och stöttar en kompis som befinner sig i en tuff situation.
Men Migrationsverket ska inte agera Idol-jury och fatta beslut baserat på vilka som är trevliga, har många vänner, pratar svenska, kan sjunga eller presterar på idrottsarenan. Det är varken juridiskt eller moraliskt riktigt om ett talangfullt charmtroll med stort umgänge får stanna, medan en introvert ensamvarg, som varken är musikalisk eller har bollsinne, får lämna landet – om allt annat är lika.
Resonemanget låter kanske hårt och jag inser att många av Valid Sidiqis vänner som läser den här texten kan ta illa upp.
Och visst, till skillnad från dem känner jag varken Valid eller Ibrahim. Jag vet ingenting om varför de flytt till Sverige och kan inte avgöra om de har skyddsskäl.
Det enda jag vet är att den ene är bra på fotboll och att den andre kan sjunga. Och så vet jag att ingen av dessa egenskaper får ha någon som helst betydelse för Migrationsverkets beslut.