P-piller är kvinnors rätt att välja sina liv

Kvinnor har i alla tider kämpat för att bli gravida. Och för att inte bli det. Eftersom det länge var en katastrof att föda barn vid fel tillfälle.

Foto:

Övrigt2017-06-05 05:05
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Så är det ibland än i dag – exakt 60 år efter att det första p-pillret godkändes.

Givetvis lanserades produkten inte som preventivmedel. Att låta kvinnan själv bestämma över sin kropp och familjebildning, och därmed över sitt liv och sin framtid, var alldeles för kontroversiellt. På burken stod det att pillrets syfte var att lindra menssmärtor, dock med vissa biverkningar.

Trots den omedelbara succén, eller kanske just därför, dröjde det ända till 1964 innan p-piller godkändes som preventivmedel i Sverige. Ett decennium senare trädde den moderna abortlagstiftningen i kraft.

Om reformerna mötte motstånd? Gissa.

Så fort kvinnor har kommandot över sina liv i sikte, är det alltid några – ofta gubbar – som får panik och vill stanna klockan. Gärna på en tid när hemmafruar var norm och ogifta mödrar fick sämre förlossningsvård än andra.

Det handlade, och handlar fortfarande, sannolikt inte bara om att vilja värna en påhittad moral, utan om kontroll. Både aborträtten och tillgången till preventivmedel, som i dag har utökats med betydligt fler och dessutom säkrare produkter än p-piller, har inneburit en maktförskjutning. Nu är det kvinnan – och ingen annan än just hon – som avgör dels om hon ska bli gravid, dels om ett barn ska födas.

Reformerna är inte bara positiva för jämställdheten. Flera studier visar att barn som föds av mödrar som själva kan styra över när och hur många barn de ska ha, är friskare och klarar sig bättre i skolan, vilket ökar sannolikheten för att de i sin tur får friska och välutbildade barn. Två saker som är centrala för både individens och nationens välstånd.

Därför handlar rätten till abort och preventivmedel inte bara om personlig frihet för kvinnor, utan även om hälsa och nationalekonomi. Vilket visar varför det är problematiskt att 225 miljoner kvinnor i världen saknar tillgång till säkra preventivmedel, men även varför vi i västvärlden, där det finns en pengastinn antiabortlobby som försöker inskränka kvinnors självbestämmande, bland annat genom att propagera för så kallad samvetsfrihet i vården, inte får ge vika.

Kravet på att som anställd ha rätt att slippa medverka vid aborter eller bistå med preventivmedel, som drivs av två svenska barnmorskor, en i Sörmland och en i Småland, har fått nobben av samtliga juridiska instanser i Sverige, vilket bara är som det ska. Att låta personliga preferenser gå före flickors och kvinnors lagstadgade rätt till vård, vore att ge upp landvinningar som feminister ägnat flera årtionden åt att uppnå.

För rätten till abort kan aldrig ryckas ur sitt sammanhang. Tillsammans med preventivmedel är de ett kvitto på att samhället accepterar att kvinnor har lika stor rätt till sin sexualitet som män och att kvinnor äger makten över sina kroppar. Ställer man sig bakom den devisen blir det lika främmande för en läkare att skjuta upp en patients operation med hänvisning till sin tro, som att låta enskilda barnmorskors tjänstgöringsschema avgöra hur länge en kvinna ska tvingas vänta på en abort.

Förutom att ingreppet därmed riskerar att bli större och jobbigare än nödvändigt, räcker det att ta en snabb titt i backspegeln för att inse att en förskjutning av maktbalansen från kvinnorna till sjukvården inte kommer att leda till någonting bra. P-pillrets 60-årsfirande förtjänar betydligt bättre än så.