– Hur ser ni på böneutrop? Pensioner? Och migrationspolitik?
– Det är viktiga frågor, som vi ska ta itu med. Sverige bör vara ett öppet land, som stoppar många som vill komma hit. Pensionerna måste höjas, utan att det påverkar skattekvoten eller annan verksamhet. Och religionsfriheten är central för oss, förutsatt att alla utövar sin tro på samma sätt som majoriteten eller så att det inte märks.
– Finns det inte en motsättning?
– Nej. Det ska vara ordning och reda.
Riktigt så säger inte statsråden och partiledarna, men det är den känslan de ofta fiskar efter. Vara för allt bra. Emot allt dåligt.
Och när opinionsmätningar visar att de flesta vill ha valfrihet inom skolan och omsorgen, samtidigt som de säger nej till vinstuttag, försöker Socialdemokraterna ge sken av att vara alla till lags. I det här fallet genom att förespråka ett vinsttak på sju procent av operativt kapital, plus statslåneräntan. Ett uttryck som bara en av tre förstår konsekvenserna av, enligt en färsk Sifo-mätning.
Det är anmärkningsvärt. Dels för att en tredjedel av väljarnafaktiskt greppar ett uttryck som för många är rena grekiskan. Dels för att politiker bör lägga förslag som majoriteten förstår, och när någonting måste vara komplicerat är det än viktigare med tydlighet, klarspråk och konkreta exempel.
Här gör Stefan Löfven tvärtom, vilket är fegt. Det minsta man kan begära är att politiker erkänner att det finns intressekonflikter och att beslut har fram- och baksidor. Framför allt bör de folkvalda stå för sina vägval, inklusive de negativa konsekvenserna.
Det är snyggare än att försöka gömma delar av sanningen i fluffiga formuleringar. Särskilt när de kan betyda vad du vill att de ska betyda.