Andra reser dit som regimens gäster, umgås med dumans talman och president Putin själv, och får understöd av den ryska regimen.
I söndags sydde Moskvapolisen inAleksej Navalnyj, en framträdande – och bloggande – oppositionspolitiker som ännu inte mördats, drivits i landsflykt eller satts i läger öster om Ural. Han greps vid ett av de protestmöten mot korruptionen som hölls i en rad ryska städer i helgen, med rätt många deltagare.
Navalnyj är en för Putin förargelseväckande typ. Inte nog med att han har för avsikt att försöka ställa upp i nästa presidentval.
Han brukar även på nätet publicera en del mycket konkreta uppgifter om fiffel och båg i det härskande skiktet i Ryssland. Senast handlade det om olika fastigheter och annat som Putins bundsförvant, nuvarande premiärministern Medvedev, sades ha samlat på sig. Så i söndags tog polisen honom, inte Medvedev förstås, utan Navalnyj – och många hundra andra dessutom.
Annat är det med den politiker som en viss Jimmie Åkesson (SvD så sent som 4 december 2016) önskar se som president i Frankrike. Hon heter Marine le Pen, och i förra veckan var hon i Moskva. Hon smyger inte med sin politiska allians med förtryckarregimen i Kreml. Regimryssar har hjälpt henne, med både pengar och trollfabrikers förtal av motkandidater.
Hon höll tal i duman (som ska föreställa riksdag), fotograferades ihop med Putin, gav sitt stöd till Putins militära annektering av Krim och upprepade att demokratiernas sanktioner mot den ryska regimen ska upphävas. En presidentkandidat, inte bara i Åkessons utan även i Putins smak.
Sanktionerna riktas i hög grad mot den ryska regimens och dess oligarkers affärer i västländernas finanssektor. De har träffat så att det svidit.
Via oligarker går också en del anmärkningsvärda trådar från platser som Moskva till kretsar kring president Trump. Hans kampanjledare var under en tid Paul Monafort, som arbetat åt den ryske regimoligarken Deripaska, och åt den Moskvastödde, djupt korrupte och tjuvaktige, men numera avsatte ukrainske presidenten Janukovitj.
Kremls sympatier i västlig politik går inte längre till kommunister. Marine Le Pen och hennes gelikar har de mer nytta av, för att försvaga väst och för att skydda det korrupta oligarkväldets undangömda miljarder.