Norbert Hofer blev trafikminister. I december 2016 var de båda i Moskva. Själva besöket hölls inte hemligt, men avtalet som undertecknades var det inte tänkt att några väljare skulle få läsa. Inte de andra regeringarna i EU heller.
I Moskva hade Straches och Hofers radikala höger – med partibeteckning FPÖ – överläggningar med Putins maktparti Enade Ryssland. Partierna skrev på ett samarbetsavtal. Texten innehöll en parodi på Sovjetprosa, om inte rentav på bruntyska: ”Uppfostran av den unga generationen i en anda av patriotism och arbetsglädje.”
Det viktiga var inte dessa floskler, utan att de i skrift bekände sig som närstående, samarbetande partier. Det läckte ut genom en av Wiens tidningar, och var inte så helt överraskande. FPÖ och annan ytterhöger i Västeuropa har under en rad år visat sig ha för Putin fördelaktiga ståndpunkter.
Vice partiledaren i FPÖ, som också var med i Moskva, var en av Putinregimens tjänstvilliga ”valobservatörer” då Krim skulle annekteras. Partiledaren Strache själv medverkade vid en hemlig ideologisk konferens i Wien 2014 där rysk Putinstödjande fascism, representerad av den beryktade extremnationalisten Alexander Dugin, överlade med åsiktsfränder i väst.
Nu är Strache ledare för ena parten i Österrikes högerregering. Den posten har han kunnat få därför att Österrikes katolskt konservativa parti ÖVP högervridits. Den unge Sebastian Kurz tog över partiledningen, och krävde och fick långtgående befogenheter att i politisk linje och personfrågor lägga om kursen. Mandaten visade sig räcka för det Kurz avsåg. Högerradikala FPÖ togs in i regeringen. Samtliga kristdemokratiska ministrar utom Kurz själv eliminerades eller drog sig undan.
Förutom Strache och Hofer placerades en för FPÖ tilltalande tidigare diplomat som utrikesminister. Två av FPÖ:s partimän sattes på försvars- samt på inrikes-, det vill säga polisministeriet. Dessa högerradikaler har nu ansvaret för Österrikes tre underrättelsetjänster, av vilka arméns utrikesspaning, som motsvarar svenska MUST och FRA, är den internationellt känsligaste. Den har länge haft nära kontakter med USA och Tyskland. Den åläggs nu att lämna rapporter till inte bara regeringschefen, utan till Strache – som undertecknat samarbetsavtal med Putins maktparti.
Polisministern Herbert Kickl var inte med i Moskva, men är även han en gestalt som säger något betänkligt om vilken tid vi nu hamnat i: Partistrateg och tidigare partisekreterare. Men också talare i sammanhang där ytterhöger som är ännu radikalare än FPÖ samlas, och som säkerhetspolisen fram till nu övervakat.
Som polisdepartementets informationschef har han sitt eget partis kommunikationschef som samtidigt ingått i ledningen för motsvarigheten till svenska "Avpixlat" . Denna kallas i Österrike "Unzensuriert" och har liksom SD:s liknande sajt varit på en gång ett uppenbart partiorgan och partiets direktkanal till nättrollen och den yttre högerns hetskultur.
En regering som ser ut så här ändrar riskbilden för utrikes- och säkerhetsfrågor i EU. Det som också bör inses är att allt detta har skett genom ett aktivt vägval och med full insikt från ledningen i ett parti som i EU tillhör samma konservativa partigrupp som M och KD.
Vilka av Europas konservativa är beredda att gå samma utpräglat antiliberala väg?