Med begreppet "festa" avses för det mesta att dricka rikligt av brända och jästa drycker, och det bygger på föreställningen att fest förutsätter alkohol.
Det skall för säkerhets skull sägas att det inte var några sörmländska politiker det handlade om, utan skåningar och göteborgare.
En sökning på Wikipedia säger följande om ordet representation: "ett samlingsbegrepp för vissa konkreta tecken på uppskattning som personer inom en organisation mottar från eller visar andra personer. Uppskattningen brukar ta formen av gemensamma restaurangbesök eller evenemang, ibland i kombination med presentartiklar". Så nu vet ni det.
Det finns regler för representation, i både skattelagstiftning och korruptionslagar. Kommuner, landsting och riksdag har också egna regler eller principer för vad som skall gälla när man bjuder på mat eller fest – i Sverige eller utomlands. Det brukar kallas representationspolicy och handlar bland annat om vilka drycker som kan serveras – och när. För det mesta skiljer man på intern representation och extern representation. Den interna är oftast helt alkoholfri, men har man gäster utifrån brukar det vara mindre restriktioner. Man tror att exempelvis utländska gäster förväntar sig åtminstone vin till maten. Så också viktiga gäster från näringslivet som alla kommuner vill hålla sig väl med.
Tyvärr räcker det inte alltid att ha en tydlig policy för kommunens förvaltning. Kommunala bolag anser inte alltid att de omfattas av dessa regler. Det såg vi i Uppdrag Granskning om Göteborg. Men där blir det förmodligen räfst och ändring.
Det finns kommuner som har en konsekvent alkoholfri representation över hela linjen, inte bara internt. Jag hörde berättas från en norrlandskommun om vad som hände när det skulle hållas bankett för deltagarna i ett större internationellt idrottsevenemang.
Tjänstemännen höll på att tappa andan när fru kommunalrådet under planeringen för besöket slog fast att det skulle vara alkoholfritt i konsekvens med kommunens alkoholpolicy. För säkerhets skull tog hon dock med en förklaring till dryckesvalet i sitt välkomsttal. Det blev lyckat och i minglet till kaffet fick hon många uppskattande kommentarer och nyfikna frågor om den där alkoholpolicyn – ett ord som många troligen aldrig hört förut.
Det märkliga är att både politiker och affärsmän från Sverige som gästar främmande land är noga med att lära sig vad som gäller av seder och etikett för att kunna uppträda artigt och respektfullt.
Varför tror man inte att utländska gäster skulle acceptera att vi har en kultur där skattepengar aldrig går till alkohol?
Men då måste vi också ha en konsekvent sådan kultur.
Maj-Lis Lööw är tidigare statsråd (S) och verksam inom nykterhetsrörelsen.