Det står så i det program om kriminalpolitik, som på tisdagen visades upp av Tomas Tobé (M), numera i justitieutskottet. Under M-giren ut mot kanten efter 2016, då partiet slutade minnas sådant det lärt av Fredrik Reinfeldt och Anders Borg, var han partisekreterare. Det märks i tisdagens papper.
Att ”brottsofferperspektivet” är ”tydligt” betyder bland annat att tiggare ska bötfällas. De är ganska ofta brottsoffer, mindre vanligt är att de själva begår brott. Brottsoffer ska få böta – en på sitt sätt nyskapande utveckling av partisekreterarspråket.
Vad gäller riktiga brott finns det sådana moderater skriver program om, och andra de undviker att nämna.
För att få hejd på gäng och ligor som försörjer sig på kriminalitet är ökad risk att upptäckas, åka fast och dömas oftast mer verkningsfull än ändad straffskala. Det senare är dock ibland viktigt då det kan ge polisen tillgång till mer effektiva spaningsmetoder och tvångsmedel.
Moderaterna vill ändra regleringen av övervakningskameror. Kommuner och landsting borde själva få avgöra vad de behöver för besökarnas och personalens trygghet. Detta är värt att pröva. Likaså att ändra i straffskalan för stöldbrott (och häleri, kan man tillägga), så att inbrott som utförs av kringresande internationella ligor regelmässigt ska kunna ge dom om utvisning.
Men varför missar M att tullen skulle kunna göra mycket mer mot dessa ligor, om den fick mer befogenheter att stoppa transporter av stöldgods vid färjeläget och gripa hälare eller tjuvar?
Mycket saknas helt i M-texten. Kör man den i datorns sökprogram blir det noll träffar inte bara på ”tullen” och ”smuggling” (förutom ett enstaka ord om människosmuggling) men också på ”ocker” och ”snabblån” (denna källa till allt från knarkköp till terrorresor), liksom ”langning” och ”alkohol”.
Ska kriminalitet motverkas och kriminella gäng hållas tillbaka måste inkomstflödena till deras brottslighet angripas med kraft och konsekvens. Gängen som börjat skjuta på varandra lever till stor del av knarklangning. De har kunnat växa därför att småskalig langning länge tolererats eller förbisetts i ett antal städer. Moderaterna nämner i förbigående att narkotikan är betydelsefull för rekryteringen till gäng. Men de är tysta om hur gängen gynnats av tidigare, felaktiga polismetoder – och av att knarkandet i en del kretsar bagatelliserats och romantiserats.
Inte heller har de brytt sig om hur kostnadsfördelningen för ungdomsvård och missbrukarvård förvärrar missbruk och brottslighet. Ingriper socialtjänsten tidigt läggs alla kostnader på en hårt pressad lokal socialbudget. Väntar man tills åldern är högre och asocialiteten mer avancerad blir det dom i brottmål. Då hamnar hela kostnaden för slutenvård på staten, i den mån inte landstingets psykiatri belastas. Att enbart, som föreslås, ge åklagare rätt att initiera ett ärende om LVU-vård för icke-straffmyndiga missar betydelsen av vart räkningen går.
Med tanke hur mycket alkohol betyder för brott med personskador – misshandel, sexualbrott, trafikbrott – är det en blundandets konst att skriva ett helt program utan att ens medge hur polisen belastas av alkoholen. Men moderater trivs väl bäst om de slipper höra det.
Tiggare törs de ge sig på. Alkohollobbyn är deras eget omhuldade klientel. Detta är de inte heller ensamma om.