När han för några veckor sedan meddelade att han står till förfogande skrev han något som kan liknas vid ett manifest på Facebook, och under sitt installationstal på söndagseftermiddagen kommer antagligen fler bitar att falla på plats.
Oavsett vilket är det intressanta snarare vad som händer på måndag och alla dagar efter det, än på söndag. För det ligger på oppositionsledarens bord – vilket M-ledaren fortfarande är, även om Centern som just nu har stämma i Malmö har ovanligt mycket vind i seglen – att försöka hålla ihop det som är kvar av Alliansen.
Därmed blir det Kristersson som får lirka när Centerns och Liberalernas liberalism står mot Kristdemokraternas och i viss mån Moderaternas konservatism. Som behöver framstå som pragmatikern när småsyskonen positionerar sig. Och som gång på gång kommer att avkrävas svar på regeringsfrågan med konstaterandet att det inte finns något gemensamt svar. I alla fall inte än.
Till Ulf Kristerssons fördel kan sägas att han är analytisk, vältalig och bottnar i sina värderingar, vilket betyder att popcornpolitiken och svajigheten som kännetecknat Anna Kinberg Batras partiledartid kan läggas till handlingarna. På minussidan finns de låga opinionssiffrorna, att Moderaterna snabbt straffar den ledare som inte levererar och att Kristersson pratar om Alliansen som en bred kyrka, trots att de borgerliga partierna snarare påminner om frikyrkor med varsin Bibeltolkning.
Det tuffa utgångsläget betyder dock inte att situationen är omöjlig. En ny partiledare innebär en nystart, både i partiet och för väljarna, som i många fall är lättrörliga.
Vidare är det ingen katastrof för de borgerliga partierna om styrkeförhållandena inom blocket ändras. Det är tvärtom något de konstant har gjort under decenniernas lopp, även om många moderater troligtvis vill glömma att såväl Centern och Liberalerna som Kristdemokraterna har haft tvåsiffrigt väljarstöd, och att normalläget för M inte ligger på 30 procent.
Därför är nyckeln till framgång för Ulf Kristersson att kitta ihop Alliansen så att den blir aningen tajtare och se till att siffrorna för det egna partiet åtminstone börjar stiga. Samtidigt är det viktigt att partikamraternas självbild smälts ihop med verkligheten.