De hade vållat skador långt värre än vad de senare striderna medfört. När USA drivit dem från makten var uppgiften att bygga upp landet och hindra återgång till kaos ytterst svår. Uppgiften var också viktig – för hela omvärlden.
Utredningen om Afghanistaninsatsen, av Tone Tingsgård (S), måste ses mot den bakgrunden. Högt ställda förhoppningar har inte infriats, men Sveriges roll har varit begränsad. Afghanistan är ännu ett centrum för knarkodlare, djupt underutvecklat, och under angrepp av talibaner. Men delar av landet har moderniserats. De som velat dra åt rätt håll har fått stöd i detta.
Att utifrån Tingsgårds utredning hävda att regering och riksdag 2002 borde ställt Sverige utanför den internationella aktionen är helt förfelat. Det hade då utgjort ett utrikespolitiskt ställningstagande till förmån för alla extrema och odemokratiska krafter. Det hade skadat Sveriges ställning i en rad avseenden. Sverige bör inte räkna sig självt som ansvarigt för att starkare länder inte heller nådde mer än en del av de mål som satts upp.