De synade vilka kommunistledare som förekom var, hur de stod och när det skedde. Allt för att försöka få klarhet i vad som pågick i Moskva och framför allt vad som skulle komma att hända.
Samma sak gäller numera i svensk politik. Inte minst i söndagens partiledardebatt i SVT:s Agenda.
På ytan var allt som vanligt. De borgerliga partierna stod upp för parollen alliansen framför allt och att Stefan Löfven ska bort. Statsministern körde i sin tur obligatoriska rallarsvingar, för att i nästa stund vara noga med att påpeka när S är överens med ett eller flera av de andra partierna. MP verkar sin vana trogen fortfarande tro att de befinner sig i opposition.
Men skrapar man lite på ytan rämnar fasaden och delar av dramaturgin faller. Där det förr rådde tvärsäkerhet har det såtts spår av tvivel. Till och med hos Annie Lööf (C).
– Väljarna ska först säga sitt. Efter det bildar vi en stark alliansregering. Tror jag.
Observera de två sista orden. De kan tolkas som att Lööf finner det troligt att väljarna kommer att ge de borgerliga partierna massivt stöd, vilket inte är helt förankrat i opinionsmätningarna.
Därför kan bisatsen lika gärna betyda att hon öppnar upp för andra regeringskonstellationer. Antingen genom att C, som efter det senaste valet, släpper igenom en relativt svag rödgrön regering, eller genom att Lööf har börjat snegla över blockgränsen.
Samma sak gäller Jan Björklund (L). I debatten uppmanade han Stefan Löfven att inte se Jonas Sjöstedts (V) utsago om att villkora budgetsamarbetet med ett vinstförbud i välfärden som ett hot, utan som en stor möjlighet för Sverige.
Eftersom det vore magstarkt att föreslå att statsministern ska klassa sin egen avgång som något positivt, syftade Björklund knappast på att Löfven ska bädda för att de borgerliga partierna vinner budgetomröstningar i riksdagen. Däremot är en kapning vänsterut en förutsättning för att det ska kunna bli ett framtida mittensamarbete.
Var det detta Lööf och Björklund menade, utan att säga det rakt ut? Kanske.
I så fall borde de tala klarspråk. Berlinmuren har fallit och kremlologins tid är förbi.