Liberal kompromisslöshet gentemot den intoleranta nationalismen ställdes mot högerns opportunism.
Ändå håller Centerpartiet och Liberalerna, liksom en del andra viktiga liberala opinionsbildare, som Dagens Nyheters ledarsida, fast vid idén om borgerlig sammanhållning.
Det är ett misstag. Alliansen har sedan länge förlorat sin relevans. Den är ingen tillgång för svensk politik och är en dålig plattform för liberalismen.
De senaste årens utveckling som talar för att Alliansen bör upplösas kan delas upp i tre delar:
1. Moderaternas och Kristdemokraternas högerkantring.
Alliansens bildade 2004 blev möjligt tack vare Moderaternas omorientering, inte bara i ekonomiska, utan även i sociokulturella frågor. Synen på invandring blev mer liberal. Motståndet mot nationalismen blev mer uttalat, liksom uppslutningen bakom ett mångkulturellt samhälle.
Här har Moderaterna tvärvänt efter valet 2014. Olle Wästberg, mångårig folkpartipolitiker, bland annat statssekreterare i regeringen Bildt, reformagenda inför valet 2018 var det mest urvattnade hittills av de gemensamma valprogrammen. Trots migrationspolitikens vikt fanns den inte med – oenigheten mellan de borgerliga var för stor. Inte heller innehöll dokumentet någon skattepolitik i vid mening, ingen bostadspolitik, ingen energipolitik, ingen försvarspolitik.
Alliansen behövdes på sin tid. Den genomförde flera viktiga reformer, vred debatten bort från de socialdemokratiska problemformuleringarna och ledde Sverige framgångsrikt genom en svår finanskris.
Men nu kommer inte alliansprojektet längre. Dess idégrund är svag och agendan är tunn. Blockkonstruktionen låser politiken och kväver den organiserade liberalismen.
Historien tar inte slut. C, L, M och KD kan kanske styra tillsammans i framtiden. Men nu bör de gå skilda vägar.