Tidningen speglar denna ordning med valsajten #kandulova.
Men de på sitt sätt mest imponerande svaren från partierna är inte löftena utan de inopportuna nej-beskeden.
”Kan du lova att drastiskt minska segregationen i bostadsområden, skolor samt förskolor?” frågar en Eskilstunabo. Lockelsen att svara ja är förståelig, vilket flera partier också gör. Men inte Socialdemokraterna, Liberalerna och Moderaterna. ”Vi kan inte styra var människor bor, men vi kan styra hur skolorna funkar”, skriver Stefan Krstic (L) i ett enkelt men uppriktigt svar på en svår fråga. Ett löfte om att minska segregationen är anspråksfullt men också oskarpt. Det är bättre att vara konkret och fokusera det kommunala uppdraget.
”Kan du lova att bosättningen med EU-migranter i Odlarskogen upphör på riktigt (inte bara flyttas lite)?” lyder en annan fråga från Eskilstuna. Fem partier svarar ja, ett nej. Så länge det saknas en permanent lösning för EU-migranternas boende, kommer de att flytta runt, menar Marielle Lahti (MP).
Hon har rätt, vilket alla partier vet. Det finns inget absolut förbud mot att sätta upp tält och liknande, och polisen kommer aldrig kunna avsätta resurser till att följa varje steg migranterna tar. Därför kan ingen politiker med gott samvete lova att inget nytt läger kommer att slås upp i Odlarskogen.
Lika ärligt osentimentalt är svaret från Arne Jonsson (C) på frågan om huruvida politiker kan lova att något radikalt görs åt gängkriminaliteten i stadsdelen Fröslunda i Eskilstuna. Som enda partiföreträdare svarar han nej. Kommunen kan göra mycket men utan ökad polisinsats går det inte att lösa problemet, konstaterar han.
Förhållningssättet är uppfriskande. Valrörelse måste inte betyda att politiker alltid omtolkar frågor för att kunna säga det som folk vill höra. Ett budskap som erkänner frågornas komplexitet och politikens begränsningar tyder på förståelse av uppgiften och respekt för väljarna. Det kan också ge röster.