Substansen i uppgifterna är oklar och det gäller att förhålla sig särskilt kritiskt till läckor i slutskedet av förhandlingar som dessa. Men en verklig eller virtuell anti-SD-klausul illustrerar ändå kärnan i problemet med en moderatledd regering.
En sådan spärr ligger i linje med det som Ulf Kristersson och många andra till höger återkommande upprepar, att hans regering kommer att föra sin egen politik utan att låta sig påverkas av Sverigedemokraterna.
Vad betyder det i praktiken? Det mest uppenbara är ett löfte om att inte föra några som helst förhandlingar med SD om innehållet i regeringens förslag. Men riktigt så enkelt är det inte. Förhandlingar kan föras på fler sätt än att arbeta fram formella överenskommelser. De kan lika gärna ske i tysthet, i form av kontakter via ombud eller genom att snappa upp signaler och anpassa politiken till det som SD är redo att stödja. Jimmie Åkesson pekade själv ut den sistnämnda vägen i valutfrågningen i P1-Morgon.
Ett exempel: SD gör utspel. Regeringen låtsas officiellt inte om det men väger in partiets åsikter i sina beslut. Det handlar om vilka lagförslag som ska läggas fram och hur de ska utformas.
Upplägget inbegriper kohandel, som att regeringen låter bli att liberalisera flyktingpolitiken i utbyte mot stöd till vissa skattesänkningar.
Därför är diverse löften och nedtecknade anti-SD-klausuler inte vatten värda. Det går inte att avtala bort förhoppningar, rädslor och taktiska överväganden i regeringspolitikernas huvuden, i ett läge där SD sitter med de avgörande rösterna men saknar lojaliteter gentemot något annat parti.
För att ens närma sig trovärdighet behöver en formell utfästelse om att behandla SD som en dörrmatta kompletteras med ett regeringsprogram som innehåller liberala inslag som går SD emot. Punkt ett är återinförd rätt till familjeåterförening för krigsflyktingar.
Får se om det imponerar på Jimmie Åkesson och hans väljare inför statsministeromröstningen.