Det är en gammal tumregel i kriminalpolitiken. Alltför ofta verkar den vara bortglömd. Det säger inte att det är oväsentligt hur straffskalan ser ut. Den styr polisens prioriteringar, och avgör delvis vilka tvångsmedel och spaningsmetoder som får användas. Dessutom ska den avspegla synen på hur grova brott är.
Utanför en numera riksbekant förskola i Malmö har det länge varit så mycket narkotikalangning att personalen oroas för barns och föräldrars säkerhet. I samma stad talas det mycket om gängbrottslighet, mord och mordförsök mellan rivaliserande ligor som lever på langning.
Det ropas på krafttag med skärpta straff för vapeninnehav och prioritering av mordutredningar. Fast det sägs mindre om att ta bort födkrokar för ligorna genom att mer effektivt hålla efter gatulangningen och öka risken att hamna inför domstol och sitta av fängelsestraff. Från polishåll sägs att det inte går att få de som ibland grips vid förskolan häktade. De får gå och kan ofta langa vidare. Undanflykt eller inte från polisen, risken att åka fast är i praktiken inte vad den borde vara.
Men vad har risken att bli gripen och åtalad för effekt om den som döms till fängelse kan komma undan med att hålla sig oanträffbar några år, tills straffet avskrivs?
Detta är inte något jätteproblem. Men att det är större än de flesta anat har Jönköpings-Posten klarlagt, efter en händelse i kommunalpolitiken i den staden. Ännu ett fall alltså av att regionala dagstidningar sätter ljuset på sådant som missas av huvudstadsmedier.
De senaste fem åren har 562 personer lyckats få ett utdömt fängelsestraff preskriberat, genom att hålla sig undan. Under samma tid var det, enligt J-P, nästan 6 600 personer som Kriminalvården blev tvungna att efterlysa. De flesta åker alltså fast, men att dömda kriminella befriar sig själva från påföljden genom att gömma sig i Sverige eller utomlands är ett mångdubbelt större problem än rymningar från slutna anstalter.
Hur kom det sig då att J-P upptäckte detta och började gräva? Jo, ordföranden för SD i Jönköping hade på sin meritlista en dom på fem månader för misshandel, olaga hot och brott mot besöksförbud. Han satt inte en dag i fängelse. När han med framgång hållit sig undan i fem år klev han fram i ljuset igen. Så långt borta hade han väl inte varit, för strax valdes han till lokal partiordförande (SD). Som sådan satt han ett tag, tills han föll igenom i ett av de interna partibråken.
Men samma metod kan ju andra ta till, vid fängelsestraff som inte är så långa att de hålls häktade och flyttas direkt från häktet till sluten riksanstalt. Metoden minskar straffskalans avskräckande effekt på langare och andra små- och mediumgangsters. De som har kontakter så att de kan gömma sig utomlands eller bland kompisar i Sverige några år kan ju fortsätta med brott eller åtminstone börja om igen när fem år gått och straffet blir ogiltigt.
SD-metoden, eller vad vi ska kalla den, underminerar det brottsförebyggande arbetet. Fängelsestraff ska inte kunna preskriberas för att den dömde själv hållit sig dold. Problemet har förut försummats, då det var litet. Detta är inte längre ett skäl att vänta med lagändring. Metoden har blivit vanligare. Det har Jönköpings-Posten också visat.