Socialstyrelsens statistik för dödsorsaker 2015 kom i går. För kvinnor från medelåldern och upp till 80 år är dödstalet i hjärt- och kärlsjukdom mer än det dubbla för dem som bara gått grundskola, jämfört med dem med utbildning på högskolenivå. Orsakerna är förstås flera, livsstil, arbete och annat. Men något som starkt ökar dödlighet i hjärt- och kärlsjukdom är tobak.
Rökning har med åren blivit mer av en kvinnors vana, och mer av klassmarkör. De med låg inkomst och kort utbildning röker ofta mer. En tanke i en mer förnuftig del av sjukvårdspolitiken är att primärvården ska fånga upp sådana riskfaktorer och hjälpa till att förebygga sjukdom innan den uppstår. Det är inte så enkelt, och det är vanligt att sjukvårdspersonal och sjukvårdspolitiker hellre tänker på annat.
Slående är också att sjukdomar på grund av alkoholism är angiven dödsorsak så mycket oftare för dem som slutat skolan efter nian än för dem som studerat vidare efter gymnasiet.
Allt detta är mer drastiskt i Danmark. Sundhetsstyrelsen – deras Socialstyrelse – visade i en pikant rapport 2014 hur landets anmärkningsvärt stora skillnader i dödlighet efter geografi och samhällsklass till större delen kommer från dödsfall av alkohol och tobak. I stora delar av Köpenhamn sänker uppenbar alkoholdödlighet livslängden med i genomsnitt två och ett halvt år, och tobaksdöd med hela fem år.
Mer än alkohol och tobak kan ge liknande resultat. Cannabis till exempel. Washington Post satte nyss ljuset på en artikel i den vetenskapliga tidskriften Journal of Drug Issues. Två forskare arbetar där vidare utifrån federala narkotikaundersökningar 2002-13. De pekar på att ökande marijuanarökning fått ett klassmönster som liknar tobakens.
En växande minoritet av marijuanaanvändare blir storkonsumenter med mer eller mindre dagligt cannabisrus. Denna grupp röker upp en mycket stor del av detta knark. Bland dem finns stark överrepresentation av låg och ofullständig utbildning samt påfallande låga inkomster.
Det avtecknar sig ett mönster som är rätt bekant. En del medborgare, som ser sig själva som välanpassade men älskar sin drog, även om de använder den mer sporadiskt, trycker på för legalisering och borttagna restriktioner, och har haft framgång i ett par delstater, De vill inte bli tagna av polisen när de handlar knark, och den risken har de fått halverad på ett årtionde. Fast den är fyra gånger större med mörk än med ljus hudfärg.
Merparten av cannabisbruket sker i en starkt drogpräglad underklass med låga inkomster och låg utbildningsnivå. Där blir de medicinska och sociala skadorna stora. Sambanden mellan klass och knark går, det bör man inse, åt båda hållen. Missbruket förslöar hjärnan och förstör skolgång och yrkeschanser. Men knarket blir också en subkultur som håller en del av de fattiga och dåligt utbildade kvar i underklassen.
Det är – i grövre och brutalare form – det vi ser i Sverige eller Danmark i alkoholfrågan. Det finns en lobby som vill ha lättillgänglig, billig berusning för välbeställda och som understöds av sådana som vill tillverka och sälja.
Men de sociala effekterna sänker en del av konsumenterna ner i sjukdom och fattigdom. Klassklyftor skapas, och klassklyftor fördjupas.