"Därför behövs en spridning i ägandet av medierna som fördelas på fler oberoende företag och människor" skriver hon i motionen. Verktyget för att bryta detta monopol är, enligt Hagwall, avskaffat presstöd.
I en mejlintervju med Aftonbladet utvecklar hon sina tankar. Hagwall hävdar att "de flesta små tidningar kontrolleras direkt eller indirekt av Bonnier" och att hennes mål är att "ingen familj, etnisk grupp eller företag skall tillåtas kontrollera direkt/indirekt mer än fem procent av media".
Resonemanget är tillyxat och okunnigt. Bonnier, som ju åsyftas, äger inte i närheten av 80 procent av svenska medier, hur man än räknar. Den enda dagstidningen med utgivning utanför storstäderna som ägs av Bonnier var fram till nyligen Helsingborgs Dagblad som numera i praktiken är en del av Sydsvenskan.
Inga Bonniertidningar får driftsstöd, som är lejonparten av presstödet. Det distributionsstöd som betalas ut till de flesta dagstidningar är småsummor i deras omsättning. Syftet med bidraget är att tidningar ska konkurrera med innehåll, inte genom att utestänga varandra från distributionskanaler.
Men det mest allvarliga i Hagwalls resonemang är talet om att begränsa ägandet för etniska grupper. Det syftar uppenbarligen på Bonnierfamiljens judiska ursprung, vilket hakar på en urgammal rasistisk konspiration om judisk kontroll över medier.
SD-ledningen har nu tagit avstånd från motionen och lovat konsekvenser för Hagwall. Framför allt hennes uttalanden i Aftonbladet blev antagligen för besvärande. Dock kvarstår SD:s vilja att tukta medier.
Det senaste exemplet är från samma motionsomgång som Hagwalls alster. Markus Wiechel (SD) föreslår att staten ska kunna dra in presstöd till en tidning som inte anses bete sig etiskt. Vidare ska det anges i lag hur en tidning ska publicera rättelser.
Staten ska alltså styra innehållet i tidningar genom att gå utanför den lag och rättsprocedur som sätter ramar för vad som är tillåtet att publicera. Det vore en allvarlig inskränkning av tryckfriheten men helt i linje med SD:s demokratisyn.