Mordutredningar tillhör inte allmänbildningen. Inte heller borde de tillhöra reklampausen på fredagar kvart över åtta, när småknattar runtom i Sverige får vara uppe lite längre och fredagsmysa på bästa sändningstid för barnfamiljer. Så varför visar ni det?
Det finns liksom ingen bortre gräns för denna simulering av mänskligt slakteri. Helst utdraget.Tortyr. En kropp fastvirad vid en stol som sänks ner i ett badkar, som fylls sakta och paniken. Ja, du dör om inte hjälten hinner rädda dig i tid, efter att han har lyckats knäcka en kod och mejat ner några slöa muskelknuttar som står i vägen: Ratatatata, chop, chop, hugga, hugga. Förresten, numera är hjälten ofta gangster och flaxar med sin k-pist och slaktkniv. Budskap: Det är coolt att döda. Du blir cool av att döda.
Det är svårt att sätta gränser för krigsspel och lekar som innehåller överdrivet våld när möjligheten till spegling finns där överallt. När vuxna slickar sig om munnen till bilder av bleka kroppar på obduktionsbord eller ett avskjutet huvud. Konsumtionssamhället får allt oftare hjärnsläpp. Uppfattningen om vad vi behöver som konsumenter är i de flesta fall helt irrationellt. Hur mycket död måste man spegla för att tittaren ska förstå att någon har dött. Hur många nya förvaringssätt, Iphone-skal eller ljusslingor till jul behöver man egentligen? Man hinner inte läsa mejl, för att allt tid går åt till att rensa och radera. Det zappas, slängs reklam, lyckokakor och små förpackningar med soja, plastbestick och extra allt. Vi har fullt upp med att hantera överflödet, skjuta det ifrån oss, kasta, sophantera. Livet blir lätt som en sunkig plusmeny, du behöver det inte, men väljer det ändå och extra av allt ligger och jäser i magen, eller utanför matvarubutiker i containrar som skulle rädda liv.
Har ni läst boken om den äldre mannen som upprättar ett slav-/sexkontrakt med en ung kvinna? En av de större svenska klädkedjorna måste ha hittat en rutten människosyn på lagret och tänkt att vi säljer den till jul. För de lanserar för tillfället underkläder på temat Femtio nyanser av honom. Smakfullt? Alla de barn och kvinnor runtom i världen som behandlas som egendom. Det kallas människohandel.
Ju mer man tänker efter – allt är relativt. Barocken känns nästan som om den befann sig här i går. Och en forskningsrapport från planeten Saturnus visar att samhället blir en bättre plats om kvinnan lägger upp sig som efterrätt. Det säljer.
Kristina Emanuelsson är sociolog och utvecklare i Eskilstuna kommun