Men inte skoleleverna. De har lov, vilket i det närmaste kan klassas som ett normaltillstånd.
Ett läsår består bara av 178 till 190 skoldagar, vilket betyder att barn och ungdomar är lediga varannan dag. Att Eskilstuna kommun har beslutat att nästa läsår ska utökas från 178 till 179 dagar, och läsåret efter sannolikt med ytterligare en, är därför varmt välkommet. Men det räcker inte.
I stället bör förslaget om att införa tre terminer och korta sommarlovet, som Moderaterna i Stockholm lanserade i början av veckan, tas på allvar – en idé som tidigare har förts fram av partiet centralt. I samma veva behöver det totala antalet lovdagar ses över, då eleverna, förutom sommarlov och det pågående påsklovet, har sportlov, jullov och höstlov samt studiedagar och helgdagar.
Sammantaget blir det cirka 16 veckors lov per år, vilket kan jämföras med yrkesarbetandes 25 till 30 semesterdagar. Man behöver inte vara matematiker för att räkna ut att föräldrar – allra minst ensamstående – knappast är i närheten av att kunna matcha sina barns semesterkvoter.
Det är dock inte den enda, eller ens primära, anledningen till att loven bör bantas ner. Det främsta skälet är att svenska elever går relativt lite i skolan, presterar för dåligt och behöver mer undervisning för att resultaten ska börja vända uppåt.
En annan orsak är att de socioekonomiska skillnaderna mellan eleverna blir ovanligt tydliga under loven. Medan vissa barn åker skidor i fjällen, badar på Lanzarote eller turistar i Paris, kommer andra sällan bortom kommungränsen.
Lägg till att antalet hemmafruar, som faktiskt hade tid att ta hand om lediga barn, numera är väldigt få, så blir det tydligt att den rekreation och förkovran som de långa lovens tillskyndare ofta predikar, är väldigt långt ifrån många ungdomars verklighet. Lovens ursprungliga syften – att barnen skulle hjälpa till hemma på gården på sommaren, plocka potatis på hösten och skolan spara bränsle på vintern – är om möjligt ännu mer överspelade.
Det märks inte minst genom att många äldre barn är ensamma hemma stora delar av loven, medan de yngre tillbringar en hel del tid på fritids, vilket inte behöver vara dåligt i sig. Fritidshemmen ordnar ofta roliga aktiviteter och tonåringarna kan i bästa fall roa sig själva, i sämsta fall driva runt och hamna i fel sällskap.
Oavsett vilket är det uppenbart att de långa och många loven hör bondesamhället till och för länge sedan har spelat ut sin roll. Därför bör antalet lovveckor reduceras från 16 till 10. Då får eleverna ytterligare sex veckor på sig att nå kursmålen, samtidigt som de fortfarande har gott om tid för vila, vintersport och sommarnöjen.
Förändringen kommer att gynna alla. Framför allt barn från socioekonomiskt svaga hem, som inte ägnar loven åt skidåkning, utlandsresor och kulturupplevelser.