- Frågan om hur Sverige ska styras
Svårt för partiledarna att säga så mycket konkret bara två dagar efter att Decemberöverenskommelsen fallit. Men några hoppingivande tecken fanns där. Tonen var lågmäld och alla ledare för de sex partier som stod bakom överenskommelsen talade positivt om samarbete över blockgränsen. Det är en början.
- Flyktingar
Jimmie Åkesson (SD) fick frågan hur Sverigedemokraterna ska minska asylinvandringen med 95 procent, som de har sagt. Han pratade runt, svarade inte på frågan och pressades inte på svar av vare sig debattledarna eller motdebattörerna. Det är symptomatiskt. SD tillåts vilseleda, krävs inte på konkretion, behöver sällan förklara detaljer i sin politik.
Sverige kan förstås kraftigt försämra villkoren för nyanlända, i förhoppning att det blir mindre attraktivt att söka asyl här. Om man försämrar tillräckligt mycket kan det ge den effekten, samtidigt som det blir svårare för invandrare att komma in i det svenska samhället. Men för att minska asylinvandringen med 95 procent räcker inte det. Sverige måste då strunta i lagen – vägra människor att söka asyl här, neka asyl till dem som har asylskäl.
SD borde någon gång tvingas tala klarspråk om detta.
- Ränteavdragen
Jan Björklund (FP) sa att Folkpartiet nu är redo att diskutera sänkningen av ränteavdragen. Klokt. Finansminister Magdalena Andersson (S) meddelande samma sak nyligen. Anna Kinberg Batra (M) avvisade det dock med det vanliga argumentet: omsorg om familjernas ekonomi. Det är svårbegripligt. De disponibla inkomsterna har ökat kraftigt på senare år och fortsätter att öka. Bostadsägarna har råd. Ingen har heller föreslagit att man ska ge hushållen en skattesmäll. Det handlar om att sänka stegvis under lång tid, för att dämpa ökningen av priserna och skulderna. Det är ekonomiskt sunt och ansvarsfullt.
- Försvarspolitik
Allt fler partier och väljare är nu för att Sverige ska bli medlem i Nato. Det är bra. Sverige bör inte bara i ord vara med i försvaret av vår region. Debatten om Nato får dock inte skymma frågan om vad Sverige gör på egen hand för att stärka försvarsförmågan. Men det var vad som hände i Agendadebatten. Det var en debatt om Nato, inte om försvarspolitik. Partiledarna behövde aldrig förklara varför de inte vill ge Försvarsmakten de anslag den har begärt.