"Killar, detta med mustasch alltså. Det är väääldigt få män i världshistorien som kan bära en med värdighet. Du är sannolikt inte en av dem."
Citatet ovan är taget från en tweet skriven av en halvanonym "Isa" och dök upp i mitt flöde för en dryg vecka sen. Jag har ingen aning om hennes attityd gentemot ansiktsbehåring är representativ för den kvinnliga befolkningen. Just därför ger jag mig i den här krönikan ut för att ta reda på det.
Syftet kanske kan tyckas kontraproduktivt i en månad tänkt att uppmärksamma just hälsoproblem för män, men så får det vara. Kvinnors åsikter har i praktiken bara getts utrymme i det här landet i lite drygt hundra år, så jag tycker att det känns rättfärdigat.
Dessutom går redan en stor del av min vakna tid som Ängslig Man™ ut på att oroa mig över vad kvinnor tycker om mig, så det är lika bra att försöka få ett ärligt svar om åtminstone en aspekt av mitt väsen: kommer jag passa i mustasch?
Min syster:
– Frågar du om du borde ha det överhuvudtaget eller har du redan bestämt att du ska odla mustasch och undrar om jag blir provocerad? Jag vet inte, vi får väl se hur den ser ut. Du får ju semi-musche i slutet av dagen så den borde ju växa ganska bra.
Min mamma:
– Det beror väldigt mycket på vilken sorts mustasch det är. En fryntlig lockig som Poirots kan sprida viss glädje och det är ju aldrig fel. En mäktig borsta som Juholts är kanske inte min favorit. I ditt fall tror jag att du ska satsa på en mer delikat variant. Kolla in Errol Flynn, han bär sin tunna rand med stolthet. Såg någon gammal film med honom när jag var liten och tyckte han var jättesnygg!
Hon flikar även in en anekdot från pappa som låter hälsa att min farfar var skeptisk till all form av ansiktsbehåring. "Då har man något att dölja", var hans tes.
Senare på kvällen skickar hon också en länk till en artikel. "Vilket land har de skäggigaste männen? En djupdykning i världens skäggkultur." Jag vet inte vad jag ska göra med informationen som framgår i den, men Indien kammar tydligen hem förstaplatsen som landet med högst mustaschdensitet. Det är också just en indisk man som innehar världsrekordet för världens längsta mustasch på 3,8 meter.
Min psykolog:
– Nej, jag tycker inte alls om mustascher. Om man har ett fint ansikte, varför ska man då dölja det?
En jämnårig kollega:
– Hett med mustasch faktiskt. Fast bara om den kan bli "ordentlig". Moppemusche – nja. Men jag tror du hade passat i det.
Anonym kvinna:
– I Pakistan får man massor av respekt om man har en präktig mustasch. Min kollega Ola hade en musche som kunde duga att sopa av en SUV. Han var djupt respekterad, fick mer makt än vår chef.
Mitt ex:
– Jag tycker om mustascher, men vet inte om du hade passat i det? Man måste ju kunna få en redig mustasch för att det ska bli snyggt. Kan du det?
Tjejen jag dejtar sedan någon månad tillbaka:
– Ja, kul! Kör!
Värt att tillägga kan vara att den här kommentaren gav hon någon vecka innan november, när jag fortfarande var helt renrakad. Efteråt försvann hon på en två veckors lång semester till USA. Återkommer med info om hon är lika entusiastisk när hon återvänt.
En klart blandad uppfattning, alltså. Åtminstone utifrån min lilla kvalitativa studie. Men överväldigande positiv, skulle jag vilja påstå?
Kanske ändrar de uppfattning i takt med att experimentet fortlöper. Det återstår att se.
I'll keep you posted.