Två månader senare sålde SD-tjänstemannen huset vidare och tjänade sex miljoner kronor. Det berättade Ekot i går.
SD-klipparen är samma person som Aftonbladet skrev om för ett par veckor sedan. Han är mest känd som Egor Putilov, som enligt både tidningen och Ekot bara är ett av hans flera alias.
Affären ser ut som en förtäckt överföring av pengar. Ingen affärsman kastar bort sex miljoner på det sättet. I Ryssland är gränsen mellan halv- eller helkriminell verksamhet och staten inte heller alltid så tydlig.
"Putilov", som själv har rysk bakgrund, har även kontaktat Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, och erbjudit sina tjänster i arbetet mot informationspåverkan och rysk propaganda.
Flera säkerhetsexperter säger till Ekot att husaffären utgör en säkerhetsrisk och beskriver mannens övriga förehavanden som misstänkta.
Om SD hade gjort sig av med denna person efter den första upptäckten hade det hela, med väldigt mycket god vilja, kunnat avskrivas som aningslöst. Men det är inte så partiet reagerar. Dess presschef kallar uppgifterna partsinlagor och hörsägen, och säger att ord står mot ord.
I verkligheten står kontrollerbara uppgifter och väldigt mångas ord mot luddiga förklaringar från den utpekade. Han är en person med diffusa ryska kopplingar, som opererar med stora summor pengar, uppträder under olika identiteter och söker kontakt med institutioner och myndigheter som hanterar säkerhetskänslig information.
Och här är mer godsaker: I veckan berättade Expressen om SD:s planer på att hålla en alternativ Nobelfest på Grand Hotel i Stockholm. Det talas om 400 deltagare och enligt partiets kommunikationschef kommer representanter från vänpartier och andra partier som gillar SD till festen. Den enda gästen som nämns vid namn är brittiska partiet UKIP:s förre ledare Nigel Farage. Men det är inte svårt att lista ut profilen på de övriga.
Arrangören är organisationen ADDE som överlappar SD:s grupp i Europaparlamentet EFDD. Partier som ingår där står på olika djup i putinismen.
Just Farage hör till de sistnämnda, med sin beundran för Putin och sitt Moskvavänliga röstande i Europaparlamentet. Enligt brittisk press har han erbjudits att hålla i ett eget program i den ryska statens internationella tv-kanal RT.
I styrelsen för ADDE, där Kristina Winberg (SD) sitter, finns bland andra den franske högerpolitikern Nicolas Dupont-Aignan som förra året talade inför Rysslands så kallade parlament med budskapet att ansvaret för konflikten mellan EU och Ryssland ligger helt och hållet på EU vars sanktioner omedelbart måste avskaffas.
En annan ledamot i styrelsen är Litauens tidigare president Rolandas Paksas som 2004 avsattes från ämbetet på grund av sina relationer till rysk organiserad brottslighet.
Samspel med regimen i Moskva är en naturlig verksamhet för den europeiska nationalistiska rörelse som SD tillhör. EU och den liberala demokratin är den gemensamma fienden. Nationalisterna skapar splittring, sår misstänksamhet mot de demokratiska institutionerna och bekämpar västliga mellanstatliga samarbeten, något som ligger i Kremls intresse. I utbyte får dessa partier uppbackning från de ryska propagandakanalerna i tv och på nätet.
Franska Front National – som har ingått i den numera nedlagda paraplyorganisationen EAF där SD funnits genom Kent Ekeroth – har även tagit emot pengar från den ryska regimen.
Det här är en viktig ingrediens i diskussionen om huruvida SD bör vara stödparti till en borgerlig minoritetsregering. SD är inte bara rasistiskt och i vidare mening antidemokratiskt. Partiet har anställt en person med oklara relationer till aktörer i Ryssland och planerar att fylla Grand Hotel med inflytelseagenter för Moskva.
Det fanns en tid då svenska högerborgerliga opinionsbildare var helt oförsonliga mot den här typen av bindningar till en hotfull främmande makt.
Att så många av dem nu väljer att ignorera detta, när de söker vägar till samarbete med SD, visar graden av moraliskt förfall på den sidan av politiken.