Jag såg SVT:s ofta utmärkta program 'Korrespondenterna'. Det är 30 år sedan haveriet i en grafitmodererad RMBK-reaktor utan skyddande reaktorinneslutning, i Tjernobyl i Ukraina.
Två av SVT:s utrikeskorrar hade hittat personer som ensamma bodde kvar och odlade i annars utrymda områden. Dels norr om Tjernobyl. Dels en bit från Fukushima – där reaktorer med avfallsförvaring i samma byggnad stod pall för själva jordbävningen men slogs ut när en tsunamivåg svallade högre än höga skyddsmurar.
Det var välgjorda reportage. Fast de hann ju inte reda ut de stora skillnaderna i teknik och säkerhet, jämfört med de reaktorer som gör Sveriges elförsörjning till en av världens i särklass klimatvänligaste. Det kan man väl ha överseende med, i ett halvlångt program.
Men det var inte heller ens ett knäpp om hur Japans klimatpolitik farit illa av att flertalet av deras reaktorer stått still i flera år. Hade de använts hade det gått att elda mindre fossilgas och kol. När de återstartas kan Japans bidrag till växthuseffekten lättare skäras ned.
Just detta verkar vara särdeles svårt att säga i TV. Eller i Sveriges Radio. Annars brukar klimatfrågor och koldioxidfaror inte tigas ihjäl. Det talas en hel del om dem. Men ibland blir det för det mesta tvärtyst. I känsliga ämnen. Då är klimatfrågan som bortblåst: Bränsleskatter. Chartersemester. Kärnkraft.
Avstängd kärnkraft i Sverige följs av mer fossileldning, när export och import av elektricitet förändras. Och brunkol i Tyskland avvecklas inte, därför att de i stället väljer att stänga av kärnkraft. Men där tystnar etermediernas klimatengagemang.
Har det alltid varit tyst på det viset? Nej, en som inte gjorde det så enkelt för sig var statsministern Thorbjörn Fälldin (C), som för övrigt fyllt 90 i dagarna. Han hade våren 1973 plötsligt blivit motståndare till kärnkraft, och det fick stora politiska följder.
Men han fuskade inte med energibalansen. Inte så mycket i alla fall. Kärnkraften skulle till mycket stor del ersättas med fossil gas. Det var han öppen och ärlig med.
Jag hade i ett annat sammanhang anledning att titta i Centerpartiets arkiv, som finns i Riksarkivet. Det var slående hur Fälldins partiledning lämnat efter sig något halvdussin tjocka arkivkapslar fyllda av papper om storskalig import av fossil naturgas.
Men det var så där 35 år sedan. Sedan blev det "grönt" vanebeteende att bortse från målkonflikten. Kärnkraft skulle ut – och vind, sol och biomassa skulle in. Fast länge var ju den outtalade förutsättningen att de fossila bränslena skulle finnas kvar i stor skala, till exempel med brunkolsbaserad el i Tyskland.
På 1970- och 80-talen hade vetenskapen ännu inte gett oss den omfattande, med tiden allt mer alarmerande, kunskap om klimateffekter och temperaturhöjningar som finns i dag.
Men det är ju faktiskt inte sant att växthuseffekten var en obekant risk då kärnkraftstriden i Sverige och andra länder började. Fysiken var känd och farhågorna uttalade. Det hände till och med att de vid enstaka tillfällen togs upp i större politiska tal.
Bland papper som jag under andra uppdrag hittat i arkiv finns ett tal i Umeå senhösten 1978 av Ola Ullsten (FP), som då var statsminister. Där hade han med riskerna för allvarlig klimatpåverkan av koldioxidutsläpp, som en av de saker som behövde vägas in när energipolitiken bestämdes. De hot som i dag hör till de stora, globala politiska frågorna förutsågs redan då.
Däremot brukade både Ola Ullsten och andra argumentera mera utifrån det enorma oljeberoendets akuta och bara alltför välkända miljömässiga, ekonomiska och säkerhetsmässiga risker. De hade ju på den tiden inte heller tillgång till amerikanska rymdflygstyrelsen NASA:s satellitmätningar av jordytans temperatur, som började långt senare.
Det är förresten rätt illa när främst republikanska politiker i USA har tillgång till avancerat vetenskapligt material från USA:s egna mycket kvalificerade rymd-, luft- och havsforskningsmyndigheter – men ändå, som den grovt antiintellektuelle Donald Trump, försöker låtsas som om de vetenskapliga resultaten bara var nys.
Klimatförnekare finns dock av fler slag, och på vår sida av Atlanten. Bland annat de som inte vill kännas vid att kärnkraft som stängs ger kol- och gasföretag söder om oss utrymme att öka sina elleveranser – och sina klimatskadliga utsläpp.